Höstresorna

Hösten har varit hektisk, och inte bara för allt jobb med djuren, utan för att jag har rest en del. I oktober hade jag och mina vänner bokat en weekend I Budapest, ett tag efter att vi bokat denna resa fick jag reda på att jag kommit med på en studieresa med min gamla skola som skulle gå till Parma. Det blev alltså så att vi for iväg till Budapest en torsdag, på söndag när vi kom tillbaka och mina vänner for hem sov jag över på hotell på Arlanda för att på Måndag morgon flyga mot Parma. Jag som aldrig reser någonstans kände mig rätt överväldigad. Senare I November åkte jag och Mathias till Vasa, dels för att hälsa på hans fina familj men också för att vi blivit inbjudna till att medverka I Strömsö, ett finlandsvenskt tv-program.

 

Men first tings first, Budapest.

Vilken stad och vilken arkitektur, det finns så mycket vackra byggnader och broar att titta på och det verkar vara ständig liv och rörelse I staden. Vi lyckades hitta väldigt bra mat alla dagar förutom en och det var inte alls så dyrt, drycken var också prisvärd och de hade bra husets viner. Vi bodde på ett ställe som vi bokat via Airbnb, det var väldigt prisvärt och det var en fin lägenhet, frukost hade vi på egen hand I det lilla köket.

Vi besökte ett av stadens thermalbad, Szécsény, och det var en spännande upplevelse. Vi förstod inte riktigt hur det skulle gå till, alla skyltar var på ungerska och vi hittade ingen som kunde förklara, därför gick vi och doppade ner oss lite varstans I olika pooler. Säkert hade de olika poolerna olika verkan och så vidare men det kunde vi inte lista ut, det vi fattade var iaf att de hade olika temperaturer, från 18 plusgrader till 40 plusgrader. Vid hemkomst hittade jag hemsidan för badet, den fick vi inte upp på plats, hade nog varit bra att fått fram den och kollat på den innan vi åkte dit. 

Thermal bath
Window to heaven

Vi besökte också stadens fina saluhall, Nagy vásárcsarnok , ett myller av människor som vandrade runt bland chark, grönsaker, paprikapulver, gåslever och krimskrams. Det finns flera våningar varav bottenvåningen är för kött, grönt och annan mat och övervåningen har massa små matstånd, en restaurang och fullt av små stånd med prylar, tänk turistshoppar. Vi åt faktiskt lunch på restaurangen och maten var väldigt bra, hemlagad goulash och hemlagad korv och så vidare, medan man åt spelade ett husband svängig Balkan music med bland annat fiol.

Mycket shopping fanns det såklart, men ni kan ju gissa vad jag hade fulla väskan med? Jo salami från saluhallen!

Det hemska med staden var hur mycket människor som bodde ute på gatorna, och säkert är det så i alla de större städerna, bara att vi på vischan inte ser det, vi bodde lite utanför centrum och dit sökte sig också alla dessa människor utan hem. Det är så fruktansvärt svårt att tänka sig in i deras situation och hur lyckliga vi är som har ett hem att komma till. I samma veva vi var där hade man också fått igenom en lag som gör att det är förbjudet att sova på gator och i parker, alltså är det olagligt att vara hemlös. Lagen har fått mycket kritik av bland annat EU som anser att den bryter mot Eus värderingar om mänskliga rättigheter.

Over all var det en fin resa med fina vänner.

Efter en natt på Arlanda for jag vidare mot:

Parma

Vi var en grupp på 7 personer som for iväg, vi var med i ett projekt, Erasmus, som bidrog till halva resan och vi fick betala andra halvan själv. Vi åkte till Parma och regionen de kallar dell´emilia, här har de flera ”skyddade” produkter såsom parmegiano reggiano ost, det finns en annan region som gör Gran Padano parmesan men enligt dom i Parma så är den inte alls lika bra eftersom de inte har samma krav på djurhållning och vad djuren ska äta. Här i dell émilia var korna tvungen att i kanske ett år äta av höet, och endast torrt hö inget ensilage, de odlar där i området för att ens få ge då exempelvis mjölk till deras parmesan

Första dagen när vi landade i Parma så  började vi direkt med att åka till en vingård och se deras tillverkningslokaler och såklart ha vinprovning. Kanske inte optimalt för ett gäng som nyss landat, dessutom försenat, och inte hade hunnit äta någon middag. Men gott var det och de hade flera olika sorter de tillverkade. Gården hette Lamoretti och var ett förhållandevis litet ställe.

Emilia Romagna regionen är känt för sitt Lambrusco, alltså ett mousserande rödvin, så himla gott! Jag köpte med två flaskor av två olika sorter men jag ångrar så här i efterhand att jag inte fick med mig fler flaskor av deras Lambrusco. Har ni inte provat så gör det, tyvärr har de bara ett sorts Lambrusco på systembolaget här i Sverige och det är inte alls lika gott.

Vi bodde på ett fint litet B&B, cancabaia, utanför Parma, trevligt värdpar och superbra frukost.

Efter den första vinprovningen avlöste studiebesöken varandra, vi fick se tre olika Parmegiano Reggiano tillverkare, en liten och två större. Sen besökte vi olika charkställen, ett litet, ett mellan stort och ett jättestort, det stora sa att de ansåg sig vara litet, men när man får in 2000 grislår varje fredag så tror jag nog att det ska anses vara rätt stort! Bäst var väl ändå att få provsmaka, på varje ställe hade de dukat upp med ost eller chark (eller ost & chark) och självfallet vin! Vin vin vin på varje ställe, jag klagar inte, gott vin till både lunch och middag är det inte ofta man har, men det var rätt skönt att komma hem och dra ner på alkoholkonsumtionen igen.

En av dagarna tillbringade vi på en stor matlagnings/kock skola, ALMA, tänk svenska grythyttan deluxe, tänk er folk som springer omkring och säger “yes chef”. Vi fick vara med och laga typiska matätter för området, så bland annat åt vi råbiff på häst och hemma gjorda tortellinis. utsökt.

Vi hann också med en stadstur till Parma, mycket fint att se där också med byggnader och gamla kyrkor. Man kan väl säga att jag var rätt nöjd när jag äntligen landade hemma i Jämtland igen, mätt både på upplevelser och parmesan/kallskuret. I väskan hem från Parma hade jag 2.5 kg parmesan, kallskuret och några flaskor vin.

Vasa

Sist men inte minst reste jag och Mathias i november till Vaasa, tidigare i höstas fick vi inbjudan till att medverka i Tv-programmet Strömsö. Vi for iväg lite tidigare för att kunna träffa Mathias familj också. Kvar hemma blev alla djur som min familj tog hand om, det är så tur att vi har dem så man i alla fall ibland kan åka iväg på nånting. Som vanligt blev det en jättetrevlig resa, träffa familjen och vänner. Vi fick även oss en helgtur till Helsingfors med Mathias mamma och bror, så roligt att äntligen få se Helsingfors, det hade jag sett fram emot. Tyvärr var det knökfullt på Original Fazer café hela helgen så det missade vi, tydligen så är det ”ett måste” när man besöker staden :) Men vi sightseeade och fick se lite olika kyrkor, saluhallen såklart och så åt vi en massa gott.

I slutet av vår vistelse besökte vi Strömsö, så nervös jag var, en helt ny situation. Alla var hur trevliga som helst och en tjej i sminket flätade mitt hår, måste lära mig det!, allt jag kan göra är såna vanliga flätor. Det tog en hel dag, det blev en hel del pauser för de skulle mecka med utrustning och det skulle tas närbilder. Så i princip kan man väl säga att vi satt och småpratade med Lee och Elin medan vi hantverkade en hel dag, trevligt! Kändes inte alls pressat eller nervöst när vi väl satt där med dessa härliga kvinnor. Ett minus med dagen var att jag hade en mensvärk som inte var av denna värld, typiskt den första på väldigt länge. Till hjälp fick jag en flaska med varmvatten att ha i knäet som vi sedan dolde med en väldigt snygg sjal, den hade jag kunnat tagit med hem, ursnygg färg och ull dessutom!

Till inspelningen har de dessutom gjort en foto-artikel om oss med bilder som vi har bidraget med från vårt arkiv.

I efterhand var jag väldigt nervös över att vi skulle ha sagt nåt dumt, men det har dom i så fall klippt bort i slut-editeringen. Resultatet blev inte alltför pinsamt!

 Artikeln i Yle Strömsö

Tv programmet Strömsö här

Allt gott /Tova

 

Tova och Mathias
Tiden går fort när man har mycket att göra
 

Tiden har verkligen sprungit ifrån oss det senaste halvåret, sist jag skrev var i februari, det är ju så att man skäms. Jag har tänkt på bloggen ofta men har verkligen inte tagit mig tid till att författa ihop något. All vår tid har gått till djuren, byggnationer, hö-hässjning, lönearbete och vloggen. Vloggen är ju och för sig en sorts blogg det också, men jag tycker ju om att skriva och få ner tankar och lärdomar i ord, har jag nämnt att fina skrivböcker är en passion?

Frågan är väl om bloggande är ett utdött format, är det någon som orkar läsa bloggar längre?

Nu har vi äntligen fått ordning på vår websida där vi har samlat både blogg och information vilket känns jättebra. Så kanske kan vi nu också få lite mer flow på bloggen nu när vi fått det så fint. 

K-8.jpg

Så vad har hänt sen sist?

Jag tog examen från min YH-utbildning och bär nu titeln Hantverksmejerist, vi fick fyra stycken lamm och ett 40-tal kycklingar. Två stycken grisar flyttade in och kaninerna fick 14 ungar tillsammans. Vi har fått hjälp av våra respektive familjer att lägga tak på nya stugan och att slå och hässja allt vårt vinterfoder. Vi har gjort ved inför vintern, vi har börjat bryggt kombucha och syra grönsaker. Vi har prövat att göra lite ost och gör varje vecka långfil på mjölk vi köpt från by-bonn. Mathias har börjat skolan för att bli Hantverkscharkuterist (han blev lite avis på mig och ville också gå samma YH-utbildning) och vi fick en ny familjemedlem I form av Kattungen Krösamaja. Vi har lagt mycket tid på vloggen, vårt Patreon konto och denna nya websida. Jag har hunnit med en inspirationsresa till Parma i Italien. Våren, sommaren och hösten har kommit och gått och nu har snön kommit åter igen.

 

Vi hörs,

Tova

Edelweiss-1.jpg
 
 
Våra erfarenheter av kaniner
 
lumis-kiddo2-5404.jpg

Kaniner har länge ansetts som ett bra tillskott till en självhushållares liv, enligt böckerna räcker det att ha två honor och en hane för att kunna äta kanin en gång i veckan. Under andra världskriget var det väldigt vanligt att folk hade kaniner hemma till mat men nu är det inte alls så vanligt. Nu är det mer att man har dem som husdjur och många blir både arga och illa till mods när man berättar att man har dem som mat.

Det finns en uppsjö med olika raser och många har lite tyngre köttraser vilket gör att de äter mycket mer och behöver till exempel pellets för att klara sitt matbehov. Vi valde att ha Gotlandskaniner dels för att vara med och bevara dem i genbank och dels för att de är tåligare och skulle klara det liv vi lever här.

Gotlandskaninerna menar man äter mindre och ska klara sig på mindre men växer också långsammare och blir inte så stora. De klarar låga temperaturer och vad vi har sett hittills är goda mödrar. De flesta av dem är sällskapliga och vill gärna ha lite gos men några är lite skyggare och det är troligtvis vårat fel eftersom vi inte umgås med dem jättemycket.

Men om de sägs äta mindre så slösar de desto mer, i alla fall våra, de är hemska slösare, drar ut höet på marken och trampar ner det och äter såklart inte av det sen. Jag vet inte hur mycket vi har kastat, säkert ett helt årsbehov för ännu en kanin. Jag är fortfarande inte säker på att kaniner är något jag vill ha på gården, jag tycker det var orimligt mycket jobb förra sommaren. Vi har tre betesburar och dem flyttade vi runt hejdlöst mycket. Jag tror att man måste rationalisera det hela för att det ska vara värt det, bygga stora hägn där de får sköta sig själva och har det utrymmet de behöver.

kaninskit3-63.jpg
kaninskit-59.jpg
kaninskit2-71.jpg

Kaninkött är oerhört gott, köttet är lite trådigt men har riktigt bra smak. Vi har gjort både kaningrytor, soppor och i lergryta i ugnen. Det man måste passa sig för att det är några riktigt små ben som följer med i maten, kan inte säga vart de har suttit, säkert kring revbenen, men de är små och vassa.

Häromdagen slaktade vi även tuppar eftersom de vuxit så pass att hönorna började känna sig stressade av för mycket unga och bråkiga tuppar. Mathias sa då när han stod sent på kvällen och grejade med det sista, "det här gör mig så stolt, att kunna fixa sin egen mat från djur man vet har haft ett fint liv."

Vi kommer vårt mål närmare för var dag.

Allt gott,

Tova

 
Hantverksmejerist

Jag har inte pratat så mycket om det men jag har nu gått en termin på Eldrimner Nationellt resurscenter för mathantverkare och YH utbildningen Mathantverk med inriktning Hantverksmejerist. Det finns också inriktningarna chark, bröd och Bär frukt grönt som man kan välja på. Det är en ett-årig utbildning med 20 veckor teori och praktiskt på skolan och sedan 20 veckor praktik på olika företag. Nu har jag genomgått halva utbildningen och när man ser tillbaka så har tiden gått väldigt fort.

Utbildningen har endast haft denna 1-åriga kurs i 3 år/omgångar och har utbildat 67 personer under dessa tre läsår. Jag har upplevt både positivt och negativt med skolan, lite barnsjukdomar skulle man väl kunna säga, men det förbättras under tiden vi är här och från varje omgång som dom kör. Men absolut är det mest positivt jag har att säga om skolan, utbildningen och lärarna. Dessutom har jag en fantastisk klass.

De har börjat en ny antagningsomgång nu så skynda sök om ni tycker att det verkar vara kul. Min klasskompis Jennifer som också har valt mejeriinriktning har skrivit en kort artikel om klassen som du kan läsa här.

IMG_20180117_203209_705

IMG_20171109_131914_016

Nu är jag tillbaka i klassrummet efter jullov och en praktikperiod och har inte sett mina klasskompisar sen den 21 december, så nu var det dags. Vi kör en vecka med produktionsteknik, alltså varje grupp är i sitt produktionskök och kör sin inriktning. Vi har bland annat gjort smör och kvarg och fruktbärgrönt har gjort bärgodis och ska gå igenom öltillverkning. Sen har vi teori tillsammans alla inriktningar i två veckor och sedan har vi ännu en vecka produktionsteknik och sen ajöss ut på en 5 veckors praktik igen. Även våren kommer bara swisha förbi.

Min största och bästa lärdom från denna utbildning hittills är detta: det är inte så himla noga hur du gör, det blir ost i alla fall. Varenda praktikplats och varenda föreläsare har gjort på så totalt olika sätt, har olika filosofier hur man ska bryta, röra, forma och ändå får de fram bra ostar. Jag har satt det här hantverket på en piedestal och varit så jäkla rädd och tyckt att allt är så svårt, men det är det inte. Absolut är det viktigt med hygien och att det inte kommer med några dåliga bakterier, men inte så att man ska vara nervös för hela grejen.

IMG_20180206_175309_136

 

När jag tänker på mina planer och framtiden blir jag helt upprymd, det känns helt fantastiskt att ha alla dessa planer och att snart få ta tag i dem på allvar. Känner mig helt redo att börja experimentera i köket på egen hand.

 

Allt är gott,

Tova

 

 

 

 

 

Tillskott i fårhagen

I söndags hämtade Mathias hem två får till, en tacka vid namn Edelweiss och en bagge som heter Barry. Kvinnan vi köpte våra första får av har bestämt sig för att sluta med fåren och vill sälja hela sin flock, så vi bestämde oss för att utöka vår lilla flock något. fåren-8

fåren-10

Edelweiss är betäckt och kommer högst antagligen att lamma i slutet av mars, ännu en helt ny upplevelse för oss. Jag har börjat planera lite inför detta och köpt in saker man kan behöva vid lammning, såsom handskar, glidgel, nappflaska och lammnäring. Jag funderar även på om vi ska bygga en enkel lammningsbox så att mamma och lamm får vara inne några dagar i början.

De fem verkar trivas bra tillsammans men Edelweiss är lite skygg och vill inte gärna komma fram till oss. Jag hoppas att vi kan fixa det tills hon ska lamma så hon känner sig trygg med oss i närheten.

Barry har redan upptäckt vad det är han ska göra och förhoppningsvis får vi massa lamm framåt sommaren, så spännande men också lite skrämmande om något skulle gå fel. Det mesta man hör om lantraserna dock är att de klarar sina lammningar fint på egen hand och det hela är ofta klart när man kommer ut på morgonen.

behindthe-89

Vi har haft problem med en räv som springer omkring på gården och blir mindre och mindre skygg, flera morgonar har jag jagat och ropat efter hen men när jag stannar så stannar också hen och vänder till och med tillbaka och kommer närmre, fräckt. Även Mathias har jagat omkring här i skogarna med räven framför sig. Det känns inte alls tryggt på gården då vi har kaninerna, hönsen och katterna. Ingen av oss har jaktlicens så nu har vi blandat in en bybo i fejden som var här och försökte ta honom igår, tyvärr verkar det som att reven hann undan. Det känns trist att behöva ta till den här metoden, rävar är underbart vackra och roliga djur, men i det här fallet så går mina pälsklingar före.

frassen-83

Innan vi hämtade nyingarna så byggde vi en foderhäck i fårhagen. Det blev en stabil sak och vi fick in kanske lite mindre än halva ensilagebollen, resten slog vi in i en pressening  till ett senare tillfälle. Den blev helt bra men idag såg vi att de mindre fåren kan trycka sig in mellan pinnarna så vi måste sätta dit en tvärslå. Lammen kommer absolut kunna komma in i den men så får det vara.

fåren-16

fåren-88

Vi har nu ca en meter snö, så här mycket snö har jag inte haft sen jag var liten. Fåren går ogärna i snön och vi har skottat och trampat upp gångar i hagen för att de ska kunna röra sig lite, men mest håller de sig runt huset och foderhäcken.

Allt gott,

Tova

Helsingefår

I höstas hämtade vi våra första får av rasen helsingefår, tre tjejer som heter Dunöra, Flicka och Frö. Helsingefår är ett svenskt lantrasfår som härstammar från två grupper med liknande egenskaper, utseende och geografiskt ursprung. Jag valde dem främst för att jag har läst om dem och tyckte att de skulle passa oss här på gården för att de gillar skogs/slybete och för att de har vacker päls/ull. Många tycker att jag skulle ha valt Klövsjöfår istället eftersom de är mer lokala men jag tyckte bättre om dessa. Lantraserna i Sverige är dessa:

Siffrorna är från 2015 och syftar till antal får i genbank.

IMG_20171022_173110_034

Utdrag från allmogefar.se: 

Helsingefår varierar i typ men är ofta ganska kraftiga och äldre tackor får ofta stora grova huvuden. Tackorna väger ca 40-60 kg och baggarna ca 50-80 kg, mankhöjden är i medeltal 64 cm hos tackor och 74 cm hos baggar. Tackorna är goda mödrar och kan lamma året runt. Ungtackor får oftast ett lamm medan äldre tackor vanligtvis får två lamm men trillingar förekommer och sällsynt även fyrlingar.

Fåren har en stor variation i färg och teckning. De flesta har svart färg, som ofta bleks på sidorna med åren, men även grå, bruna, skäckar och nästan helt vita djur förekommer. Bläs eller pandateckning är vanligt samt andra former av ansiktsteckningar såsom mjölmule, ögonfläckar och grävlingsteckning. Tackorna är kulliga och baggarna är oftast vackert behornade men kan vara kulliga. Hornknappar eller små horn kan förekomma.

Ullen är mycket varierande och går utmärkt att spinna och tova. Den kan vara lik finull men är oftast av ryatyp eller gobeläng och det kan även finnas olika typer av ull på ett och samma får. Svansarna är vanligtvis korta och ofta ullfria men kan även ha längre lockig ull. Baggarna har ofta grövre manhår på hals och bog och detta kan ibland även förekomma på tackor.

Helsingefår blir ofta mycket trevliga och tillgivna mot sina ägare men kan vara lite avvaktande mot främlingar. Slybete prioriteras framför gräsbete och fåren är därför utmärkta som landskapsvårdare på kalhyggen och skogsbeten.

dunöra-15

flicka-

Får är helt nytt för oss båda så det har varit spännande månader. Vi byggde ett skjul åt dem, 3.5 väggar och ett tak och fyller på med halm då och då. De älskar påfyllnaden av halm och ser ut som troll när de har bökat omkring där inne en stund när de letar efter gräs som följt med i halmbuntarna. Vårt eget-hässjade hö åt våra glupska kaniner upp i höstas så vi fick köpa "torra" ensilagebollar av grannen till fåren, inte det snyggaste att ha på gården så nu håller vi på att bygga en foderhäck istället. Vi klippte dem i början på november och det gick faktiskt rätt bra om än långsamt, ullen växte ut fort och de börjar bli långulliga igen. Det är verkligen en speciell teknik att klippa får, jag kände mig livrädd över att klippa dem i skinnet/svansen eller något annat känsligt ställe. Denna gång hade vi tur och den enda som fick en blessyr var jag när Frö bestämde sig för att det var nog och sparkade mig i ögat.

Vi gjorde en mindre hage åt dem, ca 25*25 meter som främst kommer att fungera som vinterhage, sommartid kommer vi göra större hagar eller helt enkelt ha dem lösa. De gillar inte djupsnön alls utan håller sig till där det är upptrampat, mellan fårhuset och maten, därför gör jag stigar åt dem i hagen så de åtminstone tar en promenad ibland.

De är faktiskt väldigt sällskapliga, eller kanske bara väldigt sugna på knäckebröd eller annan gotta som kan finnas i fickorna, de kommer fram när vi är där och kan ibland prata med oss när vi är ute på gården. De är inte lika vänskapliga med främlingar, lite försiktiga och håller en viss distans, tills knäckebrödet dyker upp i alla fall.

 

Nu står vi lite i val och kval om vi ska ta hem en bagge så vi får lamm till våren, vi har inte råd att köpa en i år men kanske kan man låna av någon. Vi får se hur vi gör.

/Tova

fåren-3

 

Timra med svärfar

För några veckor sedan kom Mathias pappa på besök, eller som jag skulle vilja kalla det, working holiday. Under sju dagar slet vi med huset från morgon till kväll, med paus för fika och mat förstås. Innan han kom hade vi tankar om att vi själva skulle hinna klart så pass att han bara skulle behöva hjälpa oss med takläggning, men i vanlig ordning tog allt lite längre tid än tänkt och dessutom kom vi fram till att vi nog behövde ett extra varv på huset. Ursprungligen var ovanvåningen en oinredd vind med lågt i tak. Vi har nu höjt tre extra varv för att få upp det så pass att man ska kunna ha sovrummet uppe. Därför blev det ingen takläggning utan en hel massa yxande. Vi tog ner nya stockar och då min pappas såg inte tar nio meters stockar fick vi fixa till dem för hand.

Jag är så oerhört tacksam för alla som hjälper oss med vårt livsprojekt, det fina är ju att alla lämnar sina personliga avtryck på huset eftersom alla hugger med yxan så olika. Vi ska rista in någonstans namnen på alla som har varit med <3

IMG_20170910_123510

 

IMG_20170915_125505

IMG_20170913_112001

IMG_20170905_191125

IMG_20170822_124626

Long time no see

Den här sommaren har tyvärr inte varit den mest kreativa, skriv-mässigt sett, har nog inte skrivit en rad förutom en och annan handlingslapp. Förutom en hemskt dålig sommar (i Jämtland har vi haft sex dagar med över +20 denna sommar) så har vi arbetat på huset, pysslat med gården och fixat med djuren. Jag bestämde i våras att alla hönor som verkar vilja ruva fram kycklingar ska få göra det, föregående år har det varit lite dåligt med ruvhönor och jag ville uppmuntra deras ruvlust. Detta resulterade i fyrtiofem kycklingar. Då vi hade femton vuxna sen innan så har det varit fullt ös i hönsgården, så många småttingar man måste passa sig för att kliva på. Som tur är har vi fått sälja elva kycklingar till två olika ställen, Bjurholmarna sprider sig. Jag hade nog kunnat sälja en till liten grupp men intresset har inte varit jättestort. Det är mycket tuppar i år så vi kommer få mycket att göra framåt hösten när de vuxit på sig lite, förhoppningsvis kommer många av de yngre vara höns som vi kan spara och alltså utöka vår flock med fler värphöns.

Idag har jag skjutsat ut elva skottkärror med spån från hönshuset, hällt in tre nya spånsäckar och skurat av deras sittpinnar inför vintern med såpa. Tänker städa av redena en annan helg, de äldsta ungdomstupparna går alltid och lägger sig i redena när kvällen kommer vilket resulterar i ganska mycket bajs där sedan hönsen ska lägga sina ägg. Så varje kväll får vi gå ut och flytta dem till sittpinnarna, trögtänkta eller kanske bara väldigt bekväma av sig.

Eftersom det regnat en hel del så har det blivit hemskt lerigt i deras hönsgård, så vi kapade också massa gräs och la in, det känns så bra när man får fixa till och ordna hos hönsen. Jag älskar verkligen mina hönor <3

IMG_20170825_110759