Long time no see

Den här sommaren har tyvärr inte varit den mest kreativa, skriv-mässigt sett, har nog inte skrivit en rad förutom en och annan handlingslapp. Förutom en hemskt dålig sommar (i Jämtland har vi haft sex dagar med över +20 denna sommar) så har vi arbetat på huset, pysslat med gården och fixat med djuren. Jag bestämde i våras att alla hönor som verkar vilja ruva fram kycklingar ska få göra det, föregående år har det varit lite dåligt med ruvhönor och jag ville uppmuntra deras ruvlust. Detta resulterade i fyrtiofem kycklingar. Då vi hade femton vuxna sen innan så har det varit fullt ös i hönsgården, så många småttingar man måste passa sig för att kliva på. Som tur är har vi fått sälja elva kycklingar till två olika ställen, Bjurholmarna sprider sig. Jag hade nog kunnat sälja en till liten grupp men intresset har inte varit jättestort. Det är mycket tuppar i år så vi kommer få mycket att göra framåt hösten när de vuxit på sig lite, förhoppningsvis kommer många av de yngre vara höns som vi kan spara och alltså utöka vår flock med fler värphöns.

Idag har jag skjutsat ut elva skottkärror med spån från hönshuset, hällt in tre nya spånsäckar och skurat av deras sittpinnar inför vintern med såpa. Tänker städa av redena en annan helg, de äldsta ungdomstupparna går alltid och lägger sig i redena när kvällen kommer vilket resulterar i ganska mycket bajs där sedan hönsen ska lägga sina ägg. Så varje kväll får vi gå ut och flytta dem till sittpinnarna, trögtänkta eller kanske bara väldigt bekväma av sig.

Eftersom det regnat en hel del så har det blivit hemskt lerigt i deras hönsgård, så vi kapade också massa gräs och la in, det känns så bra när man får fixa till och ordna hos hönsen. Jag älskar verkligen mina hönor <3

IMG_20170825_110759

Presentation

Hej, vi tänkte att det kanske dags att vi kör en liten presentation om oss själva igen, ifall att nya läsare är nyfikna på vilka vi är.

Jag är uppvuxen i den by som vi nu har bosatt oss i och jag har alltid kommit tillbaka efter att jag har varit ute på skola eller äventyr. Mathias är uppvuxen i närheten av Vasa, Finland. Innan han träffade mig så gick han på Sjöviks folkhögskola på timmerlinjen. När jag träffade Mathias 2011 på Bäckedals folkhögskola så visste jag vid första mötet att han hade nåt särskilt. Jag blev förtjust i honom och efter ett (väldigt kort) tag så var det vi. Han bodde i en lägenhet i centrala Sveg eftersom han hade Mysak och hundar var inte välkomna på elevhemmet och jag bodde på elevhemmet på skolan. Vintern 2011 efter jullovet flyttade vi, tillsammans med en kompis, ut i en yurta som vi byggt själva. För att spara pengar och för att det verkade spännande och en kul upplevelse. Det var en kall vinter, som kallast tror jag att vi hade minus 24 inne i yurtan när vi vaknade på morgonen. Men det gick bra även om det var lite motigt ibland.

Efter skolans slut visste vi inte vad vi skulle göra, vi hade tankar och drömmar men ännu inget konkret. Vi flyttade yurtan till skogen nedanför mina föräldrar där vi bodde den sommaren. Under samma sommar började vi renovera stugan vi bor i nu, dels för att den var i så risigt skick men också för att vi skulle kunna bo där medan vi funderade på vad vi ville göra med livet. Vi var länge obeslutsamma, åkte runt och tittade på hus som var till salu men kom vi fram till att vi trivdes rätt bra där vi var och att närheten till mina föräldrar var en positiv grej. Vi blev kvar helt enkelt.

Lilltuppen-5330

Ännu bor vi kvar i den lilla stugan men vårt livsprojekt är att få upp en större stuga, bygga jordkällare, bygga bastu och garveri, skaffa mer djur och utveckla vårt odlande. Den större stugan är en gammal timmerstomme från grannbyn. Jag har precis fått till växthuset och en större trädgård är på gång.

Till hösten har jag kommit in på en ett-årig YH-utbildning på Eldrimner, jag ska gå Mejeri. Det känns otroligt spännande och efter detta kanske vi kan börja utveckla våra tankar mer mot företagande och vidare mot självhushåll. Vår plan är alltså att skaffa fjällnära kor, får och getter.

På gården är vi nu 27 Bjurholmshönor (varav 12 är kycklingar, dessutom ligger två på ägg så snart har vi kanske 16 kycklingar till), 18 Gotlandskaniner (varav 14 är ungar), katten Frasse och hundarna Malva och Mysak.

 

Glad Midsommar på er,

/Tova

Ainos kiddos-5358

 

Lumis kiddo2-5404

 

frasse-2745

 

bus-4866

 

 

 

 

 

 

Visdomsord

Har ni varit med om att det är vissa meningar eller fraser som bara fastnar? En sån mening för mig är något mannen vi hämtade hönsen av sa, han gick bland hönsen och de "kastade" sig ur hans väg. Då sa han: "Tänk min fru, hon har ett sätt att gå genom hönsen så att de inte bryr sig alls."

Inte så stora ord men de har fastnat hos mig, varje gång jag rör mig vid hönsen så tänker jag på det här och verkligen strävar efter att bli en sån som hönsen inte skrämt hoppar undan för. Inte så tokigt mål ändå!

tuppp

 

En annan sak, om än mycket löjligare, är det en man på byn sa om grusvägen.  Varje år skrapar de vägen så att den blir "grusig" igen, efter ett tag har bilarna stampat till vägen, men oftast bara två strängar i mitten som då också blir guppiga och dåliga snabbare eftersom det blir så slitet.  Han sa, "Ja när jag inte har bråttom så kör jag på sidan av spåren och trampar till resten av gruset, så håller vägen längre." Detta tänker jag på varje gång jag kör på vår grusväg, har jag inte bråttom så kör jag långsammare och trycker till gruset på sidorna. Tänk vad som fastnar va!

Har ni några roliga visdomsord som ni följer i livet?

 

/Tova

Tillökning

Återigen har vår familj fått tillökning, Blenda har lyckats ruva fram tolv kycklingar. Vi hade tretton ägg under henne men ett av dem var obefruktat och tyvärr var det en kyckling som dog häromdagen utan synliga skäl, en vecka gammal. Så var dom bara elva. Kyllingar3-117

Jag kom dit på morgonen och en fattades. Jag var helt säker på att den vandrat utanför gallret och blivit tagen av Frasse som också var ute. När jag letade runt i ströet i deras bur så fann jag den, Blenda måste ha "begravt" den. Den kan inte ha varit död länge för den kändes fortfarande mjuk. Vi har faktiskt aldrig haft kycklingar som dött förut och jag har känt mig väldigt lycklig över det. Känns så hemskt när ett liv ska ta slut sådär i början.

Kvällen innan hade jag doppat mammans fötter i en blandning av raspolja och oregano olja, för kalkbenens skull. Så jag var orolig att det var mitt fel, att småttingarna inte tål nåt av det. Men enligt folket på forumet så ska det inte vara någon fara, så det känns bra att det troligen inte var mitt fel. Kycklingar är så känsliga. För er som är intresserade av eller har Bjurholmare så är forumet på FB jättebra när man måste fråga nåt, sök bara på "Bjurholmshöns".

Kalkbenen fortsätter att finnas hos oss, hos mamma Blenda är det lite värre eftersom hon legat still på äggen så mycket (min teori). Så nu kör jag på att doppa alla fötter en gång varannan dag, Blenda tar jag på dagen så att oljan hinner torka lite innan kycklingarna dyker in under henne och de andra tar jag när de satt sig tillrätta på pinnen för kvällen. Det tar en liten stund och lite upprörda blir de nog av att bli störda på natten, men det känns fint att kunna hantera dem också. Jag kan lyfta dem och hålla dem och det känns som att man ändå får en okej fin stund tillsammans. En höna somnade nästan mot min arm när jag höll på med hennes fötter. Jag älskar verkligen mina hönor!

Tyvärr är det lite för körigt i hönshuset, för många tuppar som ställer till det. Jag tror att det är därför ingen mer har lagt sig på ägg ännu, för stressig stämning. Vi har elva hönor och fem tuppar, en har alltid varit tänkt ska bort, men hade hoppats på att kunna behålla fyra. Jag tror inte det är möjligt på elva hönor. De två ungtupparna far runt och går åt hårt på hönorna, vi kommer att ta bort den som är mest bråkig samt den längst i rang av de äldre. Så hoppas vi på att den andra ungtuppen mognar på sig när han får lite mer plats.

Kyllingar4-13

Det lilla dilemmat vi alltid har haft angående kycklingarna är vart vi ska ha dem. Föregående år har vi haft dem i en papplåda på golvet inne i hönshuset, och det har fungerat ok. Det vi har haft svårt med är att mata dem ostört, de vuxna verkar tycka att kycklingmaten är gudomlig. Så i år har vi gjort lite annat, i den nya höns-uteburen så bar vi in en gammal kaninbur vi sågat benen av.

De har fått vara ensamma i en vecka och tanken är nu att vi ska släppa in de vuxna i samma hönsgård (den andra får stå orörd ett tag och vila upp sig) så att de får vänja sig. Vi vill inte att de ska bli hackade på, tänker mig att om de får gå ihop så snart som möjligt är det lättare att introducera nyingarna. Vi ska då göra som så på lilla kycklingburen att vi ska ha gallerdörren stängd och stänga igen bohålet så att endast kycklingarna tar sig in i den "öppna" delen med galler, där kan de då ha mat och få äta ifred. Sen öppnar vi ett nytt hål från utsidan till boende delen så att mamman tar sig in och de kan fortsätta att husera där. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men lägger upp en bild när det är klart.

Det här funkar nog bra om man bara har en kull, får vi en till måste vi fundera på hur vi ska göra.

/Tova

IMG_20170515_115858

 

IMG_20170515_115904

Kula, köka eller köuka

Sverige har en stark folkmusik-tradition, den innefattar spelmän/kvinnor med olika instrument som fiol, dragspel, nyckelharpa, horn eller visor, lockrop och så vidare. Man utgår mycket från gehör, dvs att man lyssnar och tittar och lär sig därefter, inga noter. När man spelar efter gehör kan det vara lättare att anpassa låtarna efter sin egen stil och eget tycke. Man brukar räkna gånglåtar, brudmarscher, polskor, polka, vals, schottis och hambo till den traditionella spelmansmusiken. I mina yngre dagar spelade jag fiol, sju år genom hela skolan. Jag la tyvärr inte tillräckligt med tid på det och spelandet blev mer och mer försummat tills jag en dag la ner stråken. Tyvärr, säger jag nu eftersom det är roligt att kunna spela ett instrument. När jag lyssnar på duktiga spelemän och kvinnor blir jag grön av avund. Det finns inget som säger att jag inte kan återuppta spelandet, och det tänker jag väl att jag ska göra en dag.

Jag har mest spelat efter noter men jag och min kusin for iväg på spelmansläger flera somrar och där körde vi med gehör, man satt och härmade en lärare tills man kunde helt enkelt. Helt klart också en träningssak, väldigt roligt också att man lär sig så bra genom att härma, det är nästan så att det fastnar bättre i huvudet än de låtar man lär sig från noter.

I helgen som var åkte jag på kurs i kulning, alltså sång och lockrop för att få hem kossorna/kreaturen från skogen eller för att förmedla något över långa avstånd, tillexempel till nästa fäbod. Det mest vedertagna ordet är kulning över Sverige men alla ställen har sin egen dialekt, här säger vid till exempel "köuka". Ulrika Bodén höll i kursen i Sundsvall på Norra Berget. Ett gäng inspirerande kvinnor var med och vi tog i från tårna. Det var väldigt intressant och vi fick mycket uppvärmningstekniker för kropp och stämband, det var inte bara att börja hojta inte. Så i två dagar fick vi öva in lite teknik, köra uppvärmning och såklart ropa och sjunga visor. Det är så "lätt" att hålla på när man verkligen är där för att göra det, men nu när jag är hemma så känns det svårt att ta sig tid till att öva på det som vi lärt oss. På något sätt så känns det lite pinsamt om någon skulle höra för ännu är man ju inte så tränad på det, man brister här och var innan man har lärt sig vart ens eget tonläge ligger. Men det finns ju bara ett sätt och det är att träna. Kanske ska sätta upp skyltar "Varning för köukning" så att ingen tror att jag är i livsfara!

Om jag har tid och råd nästa sommar så vill jag gå en till kurs som hålls i Malung, följ länken här för att läsa mer, Malungs folkhögskola. Ulrika sa också att det är bra att gå kurs med flera olika eftersom alla har så olika tekniker och röster, att man lättare hittar sin egen röst när man lyssnar och lär sig av flera. Man kan ju naturligtvis också bara lyssna in från nätet och skivor för att lära sig, går lika bra!

tövåsen kossorna-1450

 

Det känns viktigt för mig att lära mig att köuka och det är för att upprätthålla en tradition. Vi bor på en fäbod och jag vill bedriva fäbodbruk, då vill jag ju också kunna locka på mina kreatur på samma sätt som kvinnorna gjorde förr. Det är ett kulturarv som håller på att försvinna, köukningen finns kvar bland våra folkmusiker i Sverige, men köukning i samband med djuren på fäboden känns mer sällsynt. Jag ska försöka träna och till sist kanske jag till och med kan lägga upp en liten truddelutt här på bloggen, så ni får höra hur det går för mig.

Ha en fin helg,

/Tova

Besök

För några dagar sedan kom Mathias bror Wilhelm på besök, han tog den sena båten från Finland och körde över natten för att komma hit. Det är alltid lika roligt när han kommer på besök. Som vanligt blir han indragen i våra projekt och de satte genast igång med motorsågarna. Vi har en äng bakom vår stuga som från början var en myr, man har dikat upp den för att skapa mer ängsmark. Eftersom det nu är så pass länge sedan som någon brukade markerna här på fäboden, säkert 80 år sedan, så har det vuxit upp en del träd där ute, rättare sagt, i dikena står hur mycket träd som helst och på ängen står det ännu mer, mest björk. bloggen-52

Så i flera dagar har de alltså tagit ner träden som står i och närmast diket. Dikena har växt igen rejält och vi vill ta hit en grävmaskin som kan fixa till dem igen så att det rinner iväg lite bättre, vi skulle kunna fixa det för hand men då blir vi nog aldrig klara. Vi hoppas på att kunna använda ängen som både bete och att odla på, men just nu är det för blött i marken. Gräver man ett 30 cm djupt hål så har du ganska snabbt 20 cm vatten däri. Så förhoppningsvis, om vi får till det, så kanske det blir lite torrare. Men det får vi se, björkved har vi så det räcker till och blir över i varje fall. I Österbotten har de något som kallas för "Talko", det innebär att man hjälps åt och värden bjuder på mat i gengäld. Det blir nog en sådan Talko-dag när det är dags att börja dra allt det där riset som ligger på backen.

bloggen-57

bloggen-47

I vecka 15 så kommer det en ny Gotlandskanin hanne till oss. Vi hade ju en som dog i höstas och tanken är väl att den här nya ska vara ’kompatibel” med vår Lumi. Så när pojkarna höll på med sina motorsågar började jag bygga en bolåda på ben av återanvänt material till vår nya vän. Han kommer att få bo i vår sommarbur och enligt regler ska de ha en bolåda på ben under vintern så det ej blir för kallt. Nu är ju vintern snart slut men det kan ju vara bra att ha ändå. Jag byggde med mitt bästa verktyg, ögonmåttet, så lite snett blev det allt. Men känner mig stolt över att jag klarade av det utan att behöva riva den tjugo gånger. Taket är inte klart ännu. Fick också igår konfirmerat att vi nu är med i genbanken för Gotlandskaniner. Lite spännande, men vi är ännu inte säkra på att kaniner är något vi verkligen ska satsa på, de har inte övertygat oss riktigt än. När man går med i genbank så skriver man på ett kontrakt där man förbinder sig att följa vissa regler. Man får till exempel inte hålla andra kaninraser så att det blir "annat" inblandat, om man inte har en sån facilitet där man vet att man kan hålla dem isär.

 

 

Lumi har som de båda andra kaninerna haft ett hörn där hon bajsar, nu på senaste tiden har hon börja släppt sig överallt. Jag skrev på forumet för Gotlandskaniner på FB och fick till svar att eventuellt så kanske hon brunstar, de markerar revir med sin avföring och när de gör på detta sättet så kanske de försöker visa en möjlig hanne att det är något på g. Eftersom den enda hanne vi har är hennes bror så får hon allt vänta på nyingen som kommer nästa vecka. För att läsa lite mer kan ni besöka Föreningen Gotlandskaninens hemsida.

bloggen-76

Hönorna är riktigt sugna på att vara ute nu och vi försöker släppa ut dem så fort vi är hemma. Vi kan knappt hålla dem inne nu där de står och trängs i dörren, lite jobbigt de dagar vi inte kan släppa ut dem och de ändå trycker sig ut. De börjar väl tycka att det är dags för sommaren nu, det gör jag också!

/Tova

Frön i jorden

Vårvindarna blåser hårt hos oss nu och vi har haft plusgrader i flera dagar. Det är lite tidigt ännu så jag tror vi kommer få ett bakslag med en massa snö i april, när man helst av allt vill få riktig vår. Jag har satt lite fröer och har i år prövat ett annat sätt, nämligen att så i äggskal. När vi har använt ägg hemma så har jag försökt knäcka dem på mitten så jag får två halvor och sedan sparat dem i en påse. Jag har använt mig av våra egna äggskal och ekoägg från affären. Hönorna lägger ju inte så mycket ägg vintertid.  Av mamma, som jobbar i kök, fick jag stora plattor som man får ägg i på större ställen. Så jag fyllde skalen med jord, pickade ner ett frö och placerade dem och skrev på plattorna vad jag satt. Efteråt fick jag tips på att jag skulle ha pickat hål i botten så att överskottsvattnet ska kunna rinna ut. Så jag gjorde det i efterhand genom att sticka en nål uppifrån, alltså ner i jorden, och ut på andra sidan. Inte helt praktiskt, vissa skal sprack lite väl mycket, skulle ha tänkte på detta innan jag hade i jord. Jag skulle också ha knäckt äggen så att en större del av äggskalet förblev intakt, alltså inte på hälften, utan ta bort toppen på ägget för att få plats med mer jord till fröna.

Andra funderingar vi har är när man egentligen ska börja så på våren när man bor i zon 7, nu stoppade jag de första fröerna i jorden i mars, men det känns som att det är för tidigt. Fast förra året kändes det som att det blev alldeles för sent när jag satte i april för de växte aldrig till sig, så då sa jag att jag skulle sätta redan i februari i år. Vilket jag inte gjorde men nu känns det for tidigt i mars helt plötsligt. Det känns som att plantorna kommer bli för gängliga i år, måste redan plantera om några plantor. Eftersom de då blivit så långa så kommer jag försöka plantera dem djupare, alltså sätta ner hela plantan i jorden upp till hjärtbladen, så att den får nya rötter och så att plantan förhoppningsvis stabbar på sig lite.

Ska från i år börja föra en växtdagbok så att jag kanske kan se i framtiden vilken tid som vore bra för sådd och så vidare.

wp-1490894892712.jpg

Växthuset har inte riktigt klarat de hårda vindarna, två glasplattor som låg på taket har gått sönder, så nu måste jag köpa åtminstone två till glas. Dessutom har ramen har gått ifrån varandra i ett hörn, så det måste fixas innan jag kan fortsätta sätta in glas. Ser fram emot att snön smälter runt växthuset så att jag kan pröva bygga odlingslådor, både sådana som ska vara inne i växthuset men även en som ska vara längs hela långsidan på utsidan, där ska jag ha fleråriga örter hade jag tänkt.

/Tova