Bjurholmshöns är en nyligen upptäckt svensk lantras. En man besökte en tant uppe i Bjurholm, Umeå, 2011 och frågade vad för sorts hönor hon hade och hon svarade att det var hönor hon fått av sin farfar när hon var runt 14 år, nu var hon runt 90 år, alltså en liten rest från de förr allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten. Inga andra hönor har kommit in i flocken. Senare hittade man en till flock utanför Bjurholm, tanten hade sålt en flock vidare på 50-talet och även här har de ej blandat in något annat. De individer som blev tillvaratagna var svarta eller nästan helt svarta, kvinnan föredrog de mörka djuren eftersom hon ansåg att de blev mindre utsatt för rovdjur. Jag vet inte hur väl detta stämmer för i somras tog höken fyra hönor av oss varav två var svarta, en var mörkgrå och en var ljus med mörka fläckar.

Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombinationer som helst, vi själva har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning, så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren. Eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna till slut försvinner om man inte aktivt väljer lite. Men främst ska man gå efter hur hönan beter sig, klarar kyla och att de har fin kroppsbyggnad. Helt enkelt så ska man se till att bevara bjurholmarna som den tåliga ras den är och har varit.

De ska ha mager mat, vi ger dem helt korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp ca 7 på morgonen  och sen går de och lägger sig igen ca 17 på eftermiddagen, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna eller struttar på ute i hagen. Det är roligt nu när våren kommer för då är de uppe tidigare och går och lägger sig senare, på sommaren kliver de upp i 6 tiden och går och lägger sig vid 18. Har man land och växtlighet man helst vill äta själv så måste man förstås hägna in detta, hönsen är väldigt förtjust i planteringar. Min persilja, dill och sallad blev det inget av förra sommaren för jag glömde stänga in dem innan vi släppte ut hönsen. Mina stora krukor med koriander och andra krukor är ibland också väldigt populära.

Man kan läsa mer på Svenska lanthönsklubben om man är ytterligare intresserad eller vill veta vilka andra lanthöns som finns i Sverige.

Våra erfarenheter av rasen:

När jag var yngre hade min familj höns och jag har mycket goda minnen från detta, att de på somrarna gick omkring på gården och kom när man ropade på dem. Så jag har alltid velat haft höns igen och jag är glad att vi skaffade dem.

Bjurisarna är väldigt trevliga att ha och göra med, de är sällskapliga och nyfikna. De kycklingar vi hade i våras flög gärna upp och somnade i famnen på mig och nu när de är vuxna så är det i alla fall två som fortfarande gärna flyger upp på oss när vi är runt dem i hönshuset. De har klarat kylan bra förutom några av tupparna som har fryst kammarna i olika grader, detta har sedan läkt ut på sommaren och de får fina röda kammar och slörar igen. På vintern hänger vi upp en filt ovanför sittpinnarna, jag har fått för mig att värmen stannar kvar bättre då det är lite lägre i tak där de sover. Det står i beskrivningarna om bjurisarna att de är väldigt moderliga och ruvvilliga, jag kan säga att hittills så har vi inte haft jättemånga som visar stor ruvvillighet förutom ett par stycken. Flera av dem har varit väldigt goda mödrar och så har vi en som inte var bra alls, däremot så är det svårt att säga eftersom det var hennes första kull. Jag vet dock inte vad som är bäst, låta henne prova igen och överbevisa sig själv eller se henne misslyckas igen och lämna sina 2.5 veckors kycklingar återigen.

Nu går vi och väntar på att någon ska "bli sur" så vi kan få årets första kull, idag verkar det som att kanske två av våra unghöns har lagt sig på ägg. Vi får se hur det går. Vad vi har haft lite problem med är när vi har kycklingar och när vi ska mata dem. Hönsen verkar tycka att kycklingarnas mat är mycket godare och därför är de som "hökar" över dem när vi ska ge dem något. Vad vi har gjort hittills är att släppa ut de vuxna fritt och sedan skynda oss att mata småttingarna när de är ensamma inne, tyvärr funkar ju inte detta när vi ska på jobb och inte kam släppa ut dem. Vi funderar alltså på att bygga en liten bur i hönsgården där man kan ha mamman och kycklingarna när de är som minst och sedan när de växt lite släppa ut dem med de andra men fixa så att bara kycklingarna tar sig tillbaka in i sin bur och låta dem ha sin mat där inne där ingen annan kommer åt dem. Vi ger kycklingarna leverpastej, kokt äggula, havregryn och krossad säd. Man får akta sig för att ge för mycket leverpastej eftersom det också innehåller salt.

De verkar inte vara så rädda för snön utan är gärna ute i hagen eller går fritt ute en stund om dagen även vintertid, om det inte ä väldigt kallt eller snöfall vill säga. Jag gillar att de klara av att vara ute fast det är snö.

Hönshuset:

Det behöver inte vara komplicerat att bygga ett hönshus. Många förespråkar isolering och visst det kan man ha, men då måste man också ha tilläggsvärme för att det inte ska bli fuktigt. Blir det fuktigt är det också större risk att de tar skada av kylan. Vi har följt råden att bygga utan isolering och försöka undvika drag. En enkel konstruktion där vi har grävt ner lecablock i marken, två varv, för att inte räven ska gräva sig in och sedan en träställning uppepå. Lecablock är ju allt annat än vackert, natursten hade ju varit optimalt, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå tillväga och så blev det. Vi återanvände gamla brädor och nya för att bygga väggarna. Det vi insåg när vi byggt upp allt var att det kanske inte var helt dragfritt ändå där deras sovpinnar var och vi åkte och köpte sådana stora spånplattor vi skulle sätta upp på insidan, vilket var jättekrångligt. De skulle vi ha satt upp innan vi spikade väggen så att de kom fast tillsammans.

I hönshuset har vi inget golv utan det är direkt markkontakt, på marken har vi en massa spån. Tanken är att vi ska göra en djupbädd men ännu har vi inte lyckats så bra tycker jag. En djupbädd innebär ungefär att man mockar bara ut en till två ggr per år och då tar man inte bort allt utan lämnar en del. Denna bädd börjar då brinna, typ komposteras, och det blir varmt. Sommartid måste man komma ihåg att vattna bädden då och då för torkar den så avstannar processen. Vi valde djupbädden för dels att den blir varm vilket är bra för hönsen om höst/vinter och dels för att det blir massa insekter i bädden som hönsen kan picka efter. På våren börjar dessutom säd som inte blivit uppäten att växa, vilket är väldigt poppis.

En annan tanke är att sätta redena lite lägre än sovpinnarna, vi har byggt så att de är på ungefär samma höjd och vissa individer envisas med att lägga sig och sova i redena istället. Vilket resulterar i att vi får springa dit och flytta dem och att det blir bajs i redet.

Vi byggde en hönsgård framför hönshuset och runt hela byggnaden grävde vi 30 cm djupa och 30 cm breda diken och fyllde med sten, ännu en gång för att räven inte ska ta sig in alltför lätt. Återigen, tänk efter så att ni gör tillräckligt stor gård. I somras kom vi på att vi skulle göra större så att vi kunde dela av och ha två gårdar att alternera emellan, alltså var det helt i onödan vi grävde ett 5 m dike och lade sten eftersom på den sidan kom den nya gården.

Vi har begagnat hundgårdsnät till hönsgården, jag vet inte om det är lite för avancerat men det känns bra att ha något lite stadigare än vanligt hönsnät som känns lite vekt, dvs räven skulle kunna bita igenom om han vill. På taket har vi däremot lagt småmaskigt hönsnät för att rovfåglar eller klättrande rävar inte ska ta sig in. Längst ner runt hela gården satte vi även en remsa med småmaskigt hönsnät för att kycklingarna inte skulle vandra utanför, men när de är som minst så tar de sig ut i alla fall, jag tror maskorna var 14 mm i diameter, så det borde vi byta ut till något ännu mindre.

Dörren till hönshuset har vi öppen hela dagarna och sedan stänger vi den om natten. Vi tänker att det är bra med friskluft. Är det stormigt väder med snöyra eller hård vind brukar vi också låta den vara stängd, men allt som oftast så får den stå öppen.

Så funderar ni på att skaffa höns? Gör det! Det finns inget trevligare sällskap vare sig du sitter med dem i solen eller gräver i trädgården. Vi visste mycket lite om hönsskötsel när vi skaffade dem och vi har lärt oss med tiden, det går.

Har ni några frågor är det bara att skriva några rader till oss.

Lycka till! /Tova