Vi på Talasbuan vill önska er alla en riktigt Glad Påsk!

Kör lugnt till Blåkulla.

Kram

Tova, Mathias & alla våra vänner på gården

För några dagar sedan kom Mathias bror Wilhelm på besök, han tog den sena båten från Finland och körde över natten för att komma hit. Det är alltid lika roligt när han kommer på besök. Som vanligt blir han indragen i våra projekt och de satte genast igång med motorsågarna. Vi har en äng bakom vår stuga som från början var en myr, man har dikat upp den för att skapa mer ängsmark. Eftersom det nu är så pass länge sedan som någon brukade markerna här på fäboden, säkert 80 år sedan, så har det vuxit upp en del träd där ute, rättare sagt, i dikena står hur mycket träd som helst och på ängen står det ännu mer, mest björk.

Så i flera dagar har de alltså tagit ner träden som står i och närmast diket. Dikena har växt igen rejält och vi vill ta hit en grävmaskin som kan fixa till dem igen så att det rinner iväg lite bättre, vi skulle kunna fixa det för hand men då blir vi nog aldrig klara. Vi hoppas på att kunna använda ängen som både bete och att odla på, men just nu är det för blött i marken. Gräver man ett 30 cm djupt hål så har du ganska snabbt 20 cm vatten däri. Så förhoppningsvis, om vi får till det, så kanske det blir lite torrare. Men det får vi se, björkved har vi så det räcker till och blir över i varje fall. I Österbotten har de något som kallas för "Talko", det innebär att man hjälps åt och värden bjuder på mat i gengäld. Det blir nog en sådan Talko-dag när det är dags att börja dra allt det där riset som ligger på backen.

I vecka 15 så kommer det en ny Gotlandskanin hanne till oss. Vi hade ju en som dog i höstas och tanken är väl att den här nya ska vara ’kompatibel” med vår Lumi. Så när pojkarna höll på med sina motorsågar började jag bygga en bolåda på ben av återanvänt material till vår nya vän. Han kommer att få bo i vår sommarbur och enligt regler ska de ha en bolåda på ben under vintern så det ej blir för kallt. Nu är ju vintern snart slut men det kan ju vara bra att ha ändå. Jag byggde med mitt bästa verktyg, ögonmåttet, så lite snett blev det allt. Men känner mig stolt över att jag klarade av det utan att behöva riva den tjugo gånger. Taket är inte klart ännu. Fick också igår konfirmerat att vi nu är med i genbanken för Gotlandskaniner. Lite spännande, men vi är ännu inte säkra på att kaniner är något vi verkligen ska satsa på, de har inte övertygat oss riktigt än. När man går med i genbank så skriver man på ett kontrakt där man förbinder sig att följa vissa regler. Man får till exempel inte hålla andra kaninraser så att det blir "annat" inblandat, om man inte har en sån facilitet där man vet att man kan hålla dem isär.

Lumi har som de båda andra kaninerna haft ett hörn där hon bajsar, nu på senaste tiden har hon börja släppt sig överallt. Jag skrev på forumet för Gotlandskaniner på FB och fick till svar att eventuellt så kanske hon brunstar, de markerar revir med sin avföring och när de gör på detta sättet så kanske de försöker visa en möjlig hanne att det är något på g. Eftersom den enda hanne vi har är hennes bror så får hon allt vänta på nyingen som kommer nästa vecka. För att läsa lite mer kan ni besöka Föreningen Gotlandskaninens hemsida.

Hönorna är riktigt sugna på att vara ute nu och vi försöker släppa ut dem så fort vi är hemma. Vi kan knappt hålla dem inne nu där de står och trängs i dörren, lite jobbigt de dagar vi inte kan släppa ut dem och de ändå trycker sig ut. De börjar väl tycka att det är dags för sommaren nu, det gör jag också!

/Tova

Vårvindarna blåser hårt hos oss nu och vi har haft plusgrader i flera dagar. Det är lite tidigt ännu så jag tror vi kommer få ett bakslag med en massa snö i april, när man helst av allt vill få riktig vår. Jag har satt lite fröer och har i år prövat ett annat sätt, nämligen att så i äggskal. När vi har använt ägg hemma så har jag försökt knäcka dem på mitten så jag får två halvor och sedan sparat dem i en påse. Jag har använt mig av våra egna äggskal och ekoägg från affären. Hönorna lägger ju inte så mycket ägg vintertid.  Av mamma, som jobbar i kök, fick jag stora plattor som man får ägg i på större ställen. Så jag fyllde skalen med jord, pickade ner ett frö och placerade dem och skrev på plattorna vad jag satt. Efteråt fick jag tips på att jag skulle ha pickat hål i botten så att överskottsvattnet ska kunna rinna ut. Så jag gjorde det i efterhand genom att sticka en nål uppifrån, alltså ner i jorden, och ut på andra sidan. Inte helt praktiskt, vissa skal sprack lite väl mycket, skulle ha tänkte på detta innan jag hade i jord. Jag skulle också ha knäckt äggen så att en större del av äggskalet förblev intakt, alltså inte på hälften, utan ta bort toppen på ägget för att få plats med mer jord till fröna.

Andra funderingar vi har är när man egentligen ska börja så på våren när man bor i zon 7, nu stoppade jag de första fröerna i jorden i mars, men det känns som att det är för tidigt. Fast förra året kändes det som att det blev alldeles för sent när jag satte i april för de växte aldrig till sig, så då sa jag att jag skulle sätta redan i februari i år. Vilket jag inte gjorde men nu känns det for tidigt i mars helt plötsligt. Det känns som att plantorna kommer bli för gängliga i år, måste redan plantera om några plantor. Eftersom de då blivit så långa så kommer jag försöka plantera dem djupare, alltså sätta ner hela plantan i jorden upp till hjärtbladen, så att den får nya rötter och så att plantan förhoppningsvis stabbar på sig lite.

Ska från i år börja föra en växtdagbok så att jag kanske kan se i framtiden vilken tid som vore bra för sådd och så vidare.

Växthuset har inte riktigt klarat de hårda vindarna, två glasplattor som låg på taket har gått sönder, så nu måste jag köpa åtminstone två till glas. Dessutom har ramen har gått ifrån varandra i ett hörn, så det måste fixas innan jag kan fortsätta sätta in glas. Ser fram emot att snön smälter runt växthuset så att jag kan pröva bygga odlingslådor, både sådana som ska vara inne i växthuset men även en som ska vara längs hela långsidan på utsidan, där ska jag ha fleråriga örter hade jag tänkt.

/Tova

Bjurholmshöns är en nyligen upptäckt svensk lantras. En man besökte en tant uppe i Bjurholm, Umeå, 2011 och frågade vad för sorts hönor hon hade och hon svarade att det var hönor hon fått av sin farfar när hon var runt 14 år, nu var hon runt 90 år, alltså en liten rest från de förr allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten. Inga andra hönor har kommit in i flocken. Senare hittade man en till flock utanför Bjurholm, tanten hade sålt en flock vidare på 50-talet och även här har de ej blandat in något annat. De individer som blev tillvaratagna var svarta eller nästan helt svarta, kvinnan föredrog de mörka djuren eftersom hon ansåg att de blev mindre utsatt för rovdjur. Jag vet inte hur väl detta stämmer för i somras tog höken fyra hönor av oss varav två var svarta, en var mörkgrå och en var ljus med mörka fläckar.

Nu när genbankerna tagit över finns det hur mycket färgkombinationer som helst, vi själva har mycket grått, brunt och svart. Vi har tänkt spara de mörkare tupparna i större omfattning, så på ett sätt ska vi väl styra mot de mörkare djuren. Eftersom de ljusa färgerna är dominanta så kanske de mörka färgerna till slut försvinner om man inte aktivt väljer lite. Men främst ska man gå efter hur hönan beter sig, klarar kyla och att de har fin kroppsbyggnad. Helt enkelt så ska man se till att bevara bjurholmarna som den tåliga ras den är och har varit.

De ska ha mager mat, vi ger dem helt korn, vete och havre, ibland får de rester. Vi som inte har ström låter de följa med dagsljuset, vi har ingen lampa som bestämmer dygnsrytmen. Just nu kliver de upp ca 7 på morgonen  och sen går de och lägger sig igen ca 17 på eftermiddagen, och däremellan sitter de och slumrar på pinnarna eller struttar på ute i hagen. Det är roligt nu när våren kommer för då är de uppe tidigare och går och lägger sig senare, på sommaren kliver de upp i 6 tiden och går och lägger sig vid 18. Har man land och växtlighet man helst vill äta själv så måste man förstås hägna in detta, hönsen är väldigt förtjust i planteringar. Min persilja, dill och sallad blev det inget av förra sommaren för jag glömde stänga in dem innan vi släppte ut hönsen. Mina stora krukor med koriander och andra krukor är ibland också väldigt populära.

Man kan läsa mer på Svenska lanthönsklubben om man är ytterligare intresserad eller vill veta vilka andra lanthöns som finns i Sverige.

Våra erfarenheter av rasen:

När jag var yngre hade min familj höns och jag har mycket goda minnen från detta, att de på somrarna gick omkring på gården och kom när man ropade på dem. Så jag har alltid velat haft höns igen och jag är glad att vi skaffade dem.

Bjurisarna är väldigt trevliga att ha och göra med, de är sällskapliga och nyfikna. De kycklingar vi hade i våras flög gärna upp och somnade i famnen på mig och nu när de är vuxna så är det i alla fall två som fortfarande gärna flyger upp på oss när vi är runt dem i hönshuset. De har klarat kylan bra förutom några av tupparna som har fryst kammarna i olika grader, detta har sedan läkt ut på sommaren och de får fina röda kammar och slörar igen. På vintern hänger vi upp en filt ovanför sittpinnarna, jag har fått för mig att värmen stannar kvar bättre då det är lite lägre i tak där de sover. Det står i beskrivningarna om bjurisarna att de är väldigt moderliga och ruvvilliga, jag kan säga att hittills så har vi inte haft jättemånga som visar stor ruvvillighet förutom ett par stycken. Flera av dem har varit väldigt goda mödrar och så har vi en som inte var bra alls, däremot så är det svårt att säga eftersom det var hennes första kull. Jag vet dock inte vad som är bäst, låta henne prova igen och överbevisa sig själv eller se henne misslyckas igen och lämna sina 2.5 veckors kycklingar återigen.

Nu går vi och väntar på att någon ska "bli sur" så vi kan få årets första kull, idag verkar det som att kanske två av våra unghöns har lagt sig på ägg. Vi får se hur det går. Vad vi har haft lite problem med är när vi har kycklingar och när vi ska mata dem. Hönsen verkar tycka att kycklingarnas mat är mycket godare och därför är de som "hökar" över dem när vi ska ge dem något. Vad vi har gjort hittills är att släppa ut de vuxna fritt och sedan skynda oss att mata småttingarna när de är ensamma inne, tyvärr funkar ju inte detta när vi ska på jobb och inte kam släppa ut dem. Vi funderar alltså på att bygga en liten bur i hönsgården där man kan ha mamman och kycklingarna när de är som minst och sedan när de växt lite släppa ut dem med de andra men fixa så att bara kycklingarna tar sig tillbaka in i sin bur och låta dem ha sin mat där inne där ingen annan kommer åt dem. Vi ger kycklingarna leverpastej, kokt äggula, havregryn och krossad säd. Man får akta sig för att ge för mycket leverpastej eftersom det också innehåller salt.

De verkar inte vara så rädda för snön utan är gärna ute i hagen eller går fritt ute en stund om dagen även vintertid, om det inte ä väldigt kallt eller snöfall vill säga. Jag gillar att de klara av att vara ute fast det är snö.

Hönshuset:

Det behöver inte vara komplicerat att bygga ett hönshus. Många förespråkar isolering och visst det kan man ha, men då måste man också ha tilläggsvärme för att det inte ska bli fuktigt. Blir det fuktigt är det också större risk att de tar skada av kylan. Vi har följt råden att bygga utan isolering och försöka undvika drag. En enkel konstruktion där vi har grävt ner lecablock i marken, två varv, för att inte räven ska gräva sig in och sedan en träställning uppepå. Lecablock är ju allt annat än vackert, natursten hade ju varit optimalt, men vi visste inte riktigt hur vi skulle gå tillväga och så blev det. Vi återanvände gamla brädor och nya för att bygga väggarna. Det vi insåg när vi byggt upp allt var att det kanske inte var helt dragfritt ändå där deras sovpinnar var och vi åkte och köpte sådana stora spånplattor vi skulle sätta upp på insidan, vilket var jättekrångligt. De skulle vi ha satt upp innan vi spikade väggen så att de kom fast tillsammans.

I hönshuset har vi inget golv utan det är direkt markkontakt, på marken har vi en massa spån. Tanken är att vi ska göra en djupbädd men ännu har vi inte lyckats så bra tycker jag. En djupbädd innebär ungefär att man mockar bara ut en till två ggr per år och då tar man inte bort allt utan lämnar en del. Denna bädd börjar då brinna, typ komposteras, och det blir varmt. Sommartid måste man komma ihåg att vattna bädden då och då för torkar den så avstannar processen. Vi valde djupbädden för dels att den blir varm vilket är bra för hönsen om höst/vinter och dels för att det blir massa insekter i bädden som hönsen kan picka efter. På våren börjar dessutom säd som inte blivit uppäten att växa, vilket är väldigt poppis.

En annan tanke är att sätta redena lite lägre än sovpinnarna, vi har byggt så att de är på ungefär samma höjd och vissa individer envisas med att lägga sig och sova i redena istället. Vilket resulterar i att vi får springa dit och flytta dem och att det blir bajs i redet.

Vi byggde en hönsgård framför hönshuset och runt hela byggnaden grävde vi 30 cm djupa och 30 cm breda diken och fyllde med sten, ännu en gång för att räven inte ska ta sig in alltför lätt. Återigen, tänk efter så att ni gör tillräckligt stor gård. I somras kom vi på att vi skulle göra större så att vi kunde dela av och ha två gårdar att alternera emellan, alltså var det helt i onödan vi grävde ett 5 m dike och lade sten eftersom på den sidan kom den nya gården.

Vi har begagnat hundgårdsnät till hönsgården, jag vet inte om det är lite för avancerat men det känns bra att ha något lite stadigare än vanligt hönsnät som känns lite vekt, dvs räven skulle kunna bita igenom om han vill. På taket har vi däremot lagt småmaskigt hönsnät för att rovfåglar eller klättrande rävar inte ska ta sig in. Längst ner runt hela gården satte vi även en remsa med småmaskigt hönsnät för att kycklingarna inte skulle vandra utanför, men när de är som minst så tar de sig ut i alla fall, jag tror maskorna var 14 mm i diameter, så det borde vi byta ut till något ännu mindre.

Dörren till hönshuset har vi öppen hela dagarna och sedan stänger vi den om natten. Vi tänker att det är bra med friskluft. Är det stormigt väder med snöyra eller hård vind brukar vi också låta den vara stängd, men allt som oftast så får den stå öppen.

Så funderar ni på att skaffa höns? Gör det! Det finns inget trevligare sällskap vare sig du sitter med dem i solen eller gräver i trädgården. Vi visste mycket lite om hönsskötsel när vi skaffade dem och vi har lärt oss med tiden, det går.

Har ni några frågor är det bara att skriva några rader till oss.

Lycka till! /Tova

Vi har nu en tid haft ett nytt projekt på gång, hade inte tillräckligt att göra (Ha!) så vi har bestämt oss för att försöka en ny grej ett tag, gillar vi det och om vi orkar hålla igång så kommer det fortsätta.

Vi har startat en Vlog

En videoblogg, som vi kommer att lägga ut på våran kanal på youtube. Vi har faktiskt gjort fyra avsnitt redan som ligger och väntar på er. Det kändes bra att göra några avsnitt och se om det faktiskt var något som kändes roligt, och det gör det, så därför har vi nu gått ut med det på våra sociala medier och hoppas på att även andra tycker att det är en kul grej. Vi gör den på engelska så att fler ska förstå vad vi säger och jag hoppas på att vår haltande engelska kommer att förbättras med tiden. Min kära engelskalärare från gymnasiet kommer nog vrida sig men jag hoppas som sagt vi lär oss med tiden.

Välkomna in till Talasbuan!

*****

Mathias fick även äran att vara med i det senaste numret av Urstig som är en webb baserad tidning, kolla in bildreportaget här, Urstig.

Vid stugan matar vi småfåglarna hela vintrarna, med svarta solrosfrön och talgbollar. Svarta solrosfrön har högre energiinnehåll och innehåller mer fett än de svart/vit randiga och därför är de ett bättre val. Det är många som säger att de svart/vita gillas bättre av fåglarna men tester har visat att fåglarna faktiskt föredrar de svarta. Finns de svarta och de svart/vita i samma behållare så väljer fåglarna de svart/vita helt enkelt för att de ser dem bättre. Delar man upp dem i två olika behållare så går de på lukten och väljer de svarta i första hand. Vi har lite olika fåglar som besöker oss, Talltita, Nötväcka, Blåmes, Tofsmes, Domherre, Nötskrika och Stor hackspett för att nämna några. Tofsmesen är min favorit.

Lophophanes Cristatus, "mes med tofs". Den äter frön, spindlar, insekter, larver och puppor. Under sommaren äter den mest insekter och framåt hösten börjar den samla in frön (och insekter osv) av olika slag som den fäster på träden med saliv. Den döljer sedan bytet genom att lägga över en lav eller liknande. Fågeln är väl förberedd på vintern. Den väljer att häcka i fuktig barrskog, vid en myr eller vid en sjö där den söker upp en stubbe eller murket träd. Den flyger gärna inte i öppna landskap utan håller sig i granskogen.

Faran för många fåglar och många andra arter och vad som gör att de minskar i antal är kalhyggesbruket. Man tar bort hela skogar, röjer bort all sly som skyddar och tar bort den döda veden där de häckar. Mer om skogsbruket i ett kommande inlägg.

För att hjälpa till med häckningsplatser för olika fåglar så kan man bygga holkar och sätta upp på strategiska platser. Det är ett projekt som står på min lista. Vi har en bok som heter "Holkliv" som verkar vara väldigt bra, där finns info om olika fåglar, hur man bygger holken, hur stort ingångshålet ska vara för olika fåglar och var man helst ska sätta upp dem. Ska tillverka ett antal olika för att gynna tex talltita, tofsmes, blåmes och ugglor. Tofsmesen vill väldigt gärna bygga på egen hand och kan va svår att "luras" att häcka i holk, man har gjort försök med att fylla holkar med kutterspån och tofsmesen väljer hellre en sådan holk. De har lagt in ca 300 g kutterspån och tofsen plockar bort ca 240g innan den flyttar in. Talltitan väljer också gärna en holk med kutterspån i.

Jag älskar våra småfåglar och tycker det är himla kul att titta på dem, från frukostbordet eller ståendes vid fågelmataren, det är lika spännande varje dag.

/Tova

För inte så länge sedan var vi i Finland, Vasa, för att fota ett bröllop. Mathias kommer därifrån så vi hälsade samtidigt på hans underbara familj. Det var fantastiskt roligt och lärorikt. Vi kom dit ett par dagar innan och hann reka lite fotoplatser i omgivningen. När den stora dagen kom var vi rätt nervösa, men det kändes ändå bra. Paret var jättebra att arbeta med och det mesta gick nog som vi tänkte. Klockan 9 började bruden sin hår och makeup så redan från morgonen gick det i ett, från brudens hår och smink till brudgummens påklädning till brudens påklädning till kyrkan. Från kyrkan till en pressad timme för porträtten på paret, vilket utspelade sig på två helt olika ställen och sen till platsen där middagen och festen tog plats. Vi åkte hem strax efter 23, så det blev en arbetsdag på 14 timmar i runda slängar.

Vi, eller mest Mathias, har förberett sig inför detta event väldigt länge, men inte förrän man kommer dit  får man se hur det verkligen är. Mathias fotade och jag filmade och agerade assistent, jag tyckte verkligen att man fick blodad tand. Mathias håller på att arbeta med bilderna och de han hittills har gjort klart blev himla bra. Jag hoppas verkligen att vi får chansen att fota fler bröllop.

Förra året träffade Mathias på en bekant som jobbar inom media och det kom sig att han senare hörde av sig om vi kunde ställa upp på en intervju. Nu när vi besökte Vasa passade vi på att även träffa Hannes ute på isen där vi hade utsikt över Vasa stad, för att läsa den fina artikeln kan ni gå in här, Utan el och vatten i fem år.

Intervjun kom även på radion idag 28/2 men tyvärr vet jag inte hur jag ska hitta den, på Radio Vega i alla fall. Tyvärr verkar man inte kunna lyssna från Sverige i efterhand.

/Tova

Te-drickaren är vad jag skulle kalla en förtryckt grupp i de nordiska länderna, här är det kaffet som är norm. Det finns undantag men i de flesta fall skulle jag nog säga att om man ber om te får man den där konfunderade/panikslagna blicken tillbaka, te? Och från ett dammigt hörn i ett bortglömt skåp hittar man några unkna Lipton Yellow label, som för många står för ett kvalitativt och fylligt te, men som för mig representerar det bortglömda folket. Förr drack jag de flesta teer, men nu för tiden dricker jag nästan bara grönt te och örtte på lösvikt och ibland när man är lat eller vill ha omväxling, fina ört-påsteer. Svart te kan jag nästan inte dricka längre, det blir för beskt och det känns som att jag blir fullständigt uttorkad. Ska vi iväg på någonting har jag ofta just ört-påsteer i väskan för säkerhets skull. Som för ett par dagar sedan var vi på ett lunchställe där de hade lite trista teer i ett ställ, voilá, drar fram mina egna ur väskan. Känns förvisso tragiskt att man måste ha med sig eget, när måsta en kaffedrickare senast ha med sig eget kaffe på lunchrestaurangen?

Men för att vara ärlig så är jag kanske lite petig med vilket te jag stjälper i mig, det ska ju vara en kopp njutning så att säga.

Tebladen kommer från ett träd, men när man odlar den blir den mer som en buske, därav tebuske. Vill man ha te av hög kvalité plockar man endast de två yttersta och späda bladen samt en knopp. Det bästa och dyraste teet är också handplockat.

Örtte är benämning på te som inte kommer från tebusken; blad, rötter, blommor, kvistar och frön från olika växter, träd och medicinalväxter.

Det finns olika indelningar på te;

• Grönt - tebladen tillåts ej oxidera
• Vitt - tebladen tillåts ej oxidera och bearbetas mycket lite
• Svart - fullt oxiderade teblad
• Rött - Från rooibosbusken, ej "äkta" teblad
• Blått - Delvis oxiderat, mellan grönt och svart
• Gult - tebladen tillåts ej oxidera, mycket ovanligt. Liknande som grönt te men lite skillnad på process.
• Mörkt - Lagrat te
• Örtte - te på medicinalväxter och örter

Oxiderat = Tebladen skyddas av olika lager och membran, när de plockas så börjar de oxidera, dvs att cellerna i bladet som kommer i dagen i "snittet" som öppnas när man bryter av dem kommer i kontakt med syre. Vitt te läggs att torka direkt efter plockning, grönt te ångas eller rostas efter plockning för att stoppa processen medan svart te rullas ihop så att de krossas (många celler kommer i dagen) och får ligga i kontakt med syre en längre tid.

Grönt, vitt och gult te anses ha stora hälsofördelar, de kan bidra till att förebygga västerländska sjukdomar, innehåller antioxiderande ämnen, verkar vara effektiv mot cancer och kan ge ett motstånd mot solens strålar när man använder det i krämer och dylikt.  Svart te innehåller koffein och också en del nyttiga ämnen, men då det svarta teet är oxiderat så har också många nyttiga ämnen försvunnit. Ju mindre processat desto mer nyttigheter.

"De gröna tesorterna är mer känsliga än de svarta teerna. Det är därför viktigt att förvara dem på rätt sätt och inte använda för hett vatten när man tillagar sitt gröna te. Låt det kokande vattnet svalna en stund innan det slås över tebladen eller häll i en skvätt kallt vatten för att få ner temperaturen. En vattentemperatur på ca 75–85 grader är lagom. Doseringen bör vara ca 1 tsk teblad per kopp." 

Källa och Källa

Vad man ska passa sig för är de billigaste påsteerna, flera företag har blivit utpekade för att tillsätta socker i sina påsar. Vi brukar köpa Yogi örtte och Pukka örtte när vi köper på påse. Sen handlar vi lösviktste på en superbra tebutik. De som har den reser själva runt och väljer ut teer, smaker och sorter. Riktigt engagerade och bra! Här kan ni besöka tecentralens hemsida, jag rekommenderar dem verkligen.

Jag är ju nu ingen expert och det som står här har jag läst mig till eller lärt mig efter hand, så det kan finnas faktafel i texten.

Vad säger ni, nu är det nog dags för en kopp!

/Tova