Den här veckan har vi haft tredagars helg med röd dag på måndagen. På fredagen var jag flitig och hämtade de bärbuskar vi planterade för några år sedan, på det stället vi trodde att vi skulle bo på först. Tyvärr kunde jag inte låna fyrhjulingen så det blev till att springa upp och ner några gånger med skottkärran, en klump med jord är tyngre än man tror. Sen planterade jag buskarna utanför stugan där vi har gjort i ordning med jord.

Man skulle ju kunna tro att med en extra ledig dag så hinner man så mycket mer, men vi har haft väldigt lugna dagar med socialt umgänge uppe hos mina föräldrar. Alla syskon har varit hemma och vi har ätit fina middagar, spelat kort och kubb. Vi har i alla fall hunnit med att tjära om taket på kokhuset, jämnat till marken i kokhuset så att det inte blir pölar, grävt klart för växthuset samt fyllt dräneringsdikena till växthuset med sten. Jag passade även på att plantera några hägg plantor jag grävde upp på fredagen. Nu i veckan blir det för mig att köra grus och sand till växthuset så att vi kanske kan börja mura.

Blenda, hon som vägrade sluta ligga på ägg, fick nu till slut fyra stycken ägg att ruva på. Så igår kväll kikade vi på äggen med ficklampa och som det ser ut verkar alla fyra vara befruktade, om två veckor blir det alltså omstart med gullefjun.

Naturskyddsföreningen Berg anordnade i Lördags en tur till  Ensjölokarna , ett 96 ha stort naturreservat som inte ligger så långt från Ljusdal. Då vi har köpt ett nytt tält, från Hilleberg, som vi ville testa så packade vi ihop våra prylar på fredag eftermiddag och körde iväg. Som vanligt ser det ut som om man ska vara borta i flera veckor och inte bara en natt. Det är så mysigt att sova i tält, det blir som en helt egen värld. Skogen var helt fantastisk, stora grova träd på ca 2 m i omkrets, och mycket liggande och stående död ved. Det kändes lite hotfullt först när vi kom dit, som om skogen inte ville ha oss där, men det gick över så småningom, kanske kände skogen att vi inte ville något illa.

På lördagen anslöt sig mer folk och vi spenderade några timmar vandrades i skogen och tittade på hotade arter, beundrade storleken på träden och kände kärlek över att det finns så mycket skönhet i vår värld. Jag blir väldigt betryckt och ledsen när jag tänker på hur fattigt det är i våra "vanliga" skogar när man ser en skog som denna.

Brynhilde och kycklingarna är mer och mer ute och barnen är väldigt framåt. De vet att jag brukar komma med mat så de kommer mig till mötes. De har så pass mycket självförtroende att de äter och hoppar upp i handen. Den här kullen är mycket mer orädda, men det kan bero på att jag som sagt matar dem direkt ur handen, det gjorde jag inte förra året. För några dagar sedan så kom lilla familjen och Frasse satt bredvid mig på bänken, när de närmade sig så hoppade han ner och kröp ihop i "jaktposition". Brynhilde gick direkt i försvar, burrade upp sig och jagade iväg Frasse, roligt att se.

I helgen har vi fortsatt att gräva för växthuset. Tyvärr är det tjäle kvar i backen så vi har inte kunnat gräva färdigt. Efter lite funderas hit och dit tyckte Mathias att vi skulle ha två varv med leca som grund så att glaset i växthuset utnyttjas till fullo. Jag tänkte ha en rabatt på utsidan också mot ena långsidan med lite perenner som slåttergubbe, solhatt och johannesört. Inne i växthuset vet jag inte riktigt hur vi ska göra, bänkar eller krukor? Vid byte av jord är det enklare med krukor. Någon som har några tips?

Idag har jag planterat morötter, persilja, dill, sallad, lin, och lite blommor i pallkragar. Jag har också planterat slingerväxter vid dörren och i en kruka vid kokhuset, lite ringblommor och blåklint har jag också satt. I slänten tänkte jag försöka plantera citrontimjan som jag kan ta av mamma, hoppeligen sprider den sig och blir en vacker matta.

Mathias lyckades få ut kycklingarna och hönsmamman ur hönshuset, efter lite sura miner från Brynhilde tyckte de nog att det var bra, hon fångade insekter som kom flygande och matade dem till ungarna. En riktig fröjd att se dem ute.

Vi har börjat på allvar med husbygget vilket känns roligt, om vi bara håller igång är det inte länge förrän vi kan lägga på taket, men först måste vi såga till lite stockar till de tre sista, helt nya varven.

Mathias är på jobbet och jag pysslar på här hemma. Försöker kratta området runt växthuset och hönorna hjälper mig glatt genom att krafsa ut högarna jag krattar ihop, happy happy. Så ingen terapeutisk krattning för mig, här gäller det att fixa ihop högar fort som attan och sen vräka iväg med det på skottkärran innan dom hinner dit, effektivt om inte annat!

Efter en tur (en av alla de hundra jag gör varje dag) till hönshuset så inser jag att det är väldigt mörkt där inne och därför hamnar jag på att skura fönstren där inne, lite ljusare blev det i alla fall. Kycklingarna växer så det knakar, tänk vilken skillnad man ser på bara några dagar. De har redan börjat få fjädrar på vingarna och springer omkring i hönshuset med väldig fart, de har ännu inte börjat vara utomhus men det dröjer nog inte länge nu. Jag matar dem med kokt ägg, leverpastej, rivna grönsaker och fiberhavregryn, tänkte koka lite pasta idag och se om det går hem. Mamma Brynhilde försvarar sina kycklingar med kraft mot de andra hönorna om de kommer för nära, som tur är så är hon fortfarande snäll med oss andra tvåbenta.

Varje vår planterar jag slingerväxter bredvid vår ytterdörr och nu bestämde jag mig för att fixa något som de kan klättra på, tidigare år har jag bara haft några pinnar nerstuckna i marken. Själva spaljén byggde jag av gamla staketpinnar som jag hittade i skogen, känner mig helt nöjd med slutresultatet. I år kommer jag plantera Slingerkrasse och luktärter, men jag vet inte när jag ska våga så eftersom det fortfarande är frostnätter här.

Dagens uppdrag är att göra hyllor som svalorna kan bygga på bo. Förr om åren har de varit inne i lagården, men de skiter ner allt som finns där inne så har vi satt för deras inflygnings hål. Tyvärr är vi kanske lite sent ute i år eftersom de kommer tillbaka i början på maj, har sett att de försökt tagit sig in, men ska i alla fall sätta upp så får vi se.

Igår for vi iväg med hönsen till Emelie, när vi väl fått tag på dem vill säga.. Ingen av dem var överförtjust av att bli stoppade i en låda precis när de hade stigit upp för dagen. Väl framme hos Emelie blev vi mottagna av en hel välkomstkommitté och hönsen blev insläppta i sitt nya hem. De verkade inte alltför upprörda över bo-bytet och inspekterade noga snickeriet och inredningen. Vi visade lite hur vi hanterar dem, lyfta och fixa innan vi lämnade hönshuset för att låta dem vänja sig ifred. Hela gänget gick in för att hälsa på lilla kattungen, kanske heter hon Esther, som kom i nästan samma veva som hönsen. Vi fick veta sen att hönorna redan lagt tre ägg, så de har ju i alla fall förstått vart redena är.

Idag har det varit blåsigt med lite sol, ganska kallt i luften. Jag har hunnit plantera rabarber som jag tagit från mammas planta och även en pepparrot vi fick från Åland för några år sedan. Vi satte den då hos mamma och pappa eftersom vi inte visste vart vi skulle ha den. Det kommer att bli en fin trädgård där vi växthuset. Om inte våra djur bestämmer sig för att det är kul att gräva upp det som vi gräver ner vill säga.

Imorgon blir det tillbaka till jobbet för både mig och Mathias till sitt och jag till köket, har inte varit där sen förra sommaren så det blir ju spännande.

Igår följde jag med mamma, pappa och mormor till stan, 10 mil bort, och som vanligt är vi där precis hela dagen. Vi åkte 08.00 och kom hem 20.00, det är inte klokt. Man är så trött efter alla intryck, människor och förvånad över hur mycket pengar man alltid spenderar när man väl är där. Ändå tycker jag att vi bara handlar sånt vi behöver även om det ibland slinker med någon vacker skrivbok här eller där (jag älskar skrivböcker) eller något annat roligt. Så vi kom båda hem sent på kvällen och gick direkt till hönshuset för att stänga igen för natten, och vad hör vi om inte massa ljuvliga pip under Brynhilde. Idag på morgonen gick jag dit för att kolla läget och alla nio kycklingar hade kläckts under natten, vilken lycka. Jag lyfte ner mamma Brynhilde till en låda på marken och sen de små liven en och en, vilka dunbollar. Man blir så kär i dem, fina och små mirakel.

Det gick en stund och som av en händelse så jag räknade hönsen och det fattades en, har tillbringat resten  av dagen att genomsöka området efter den saknade svarta madammen. Under sökandets gång så finner vi (jag, pappa och brorsan) ett näste under en plåt i skogskanten, åtta ägg däri och sen ytterligare åtta spridda runt om på marken. Då jag inte vet hur länge de har legat där så blir det komposten för dem, sabla lurhöns. När jag sen räknade hönsen igen var de fulltaliga, jag undrar om hon har en lega någonstans eftersom hon var borta så länge.

Resten av helgen kanske blir höns stake-out, mysteriet ska lösas, eller så har vi kanske en till kull med kycklingar om tre veckor..

Våren är här med allt vad det innebär - härlig sol, ljumma vindar, glada höns..mygg. Jag kan sitta ute vid kokhuset och dricka te medan jag skriver, mitt enda problem är solen som envisas med att flytta på sig, dvs jag flyttar runt på bänkarna i jakten efter bästa solfläcken. Frasse springer omkring och jamar på ängen och hönsen kacklar och sprätter i långgräset bakom kokhuset, det är mysigt. Jag har slutat jobba för säsongen. I början vankade jag runt och visste inte vad jag skulle göra av mig själv men nu har jag äntligen börja finna någon sorts ledighets rytm. Vintern har känts så otroligt lång och grå, som om jag simmat under vatten och nu äntligen tagit mig upp till ytan.

För några dagar sedan följde en bybo med mamma ner när vi skulle garva våra fårfällar och hon blev eld och lågor, "vilken idyll!". Ju mer vi fixar och bygger desto mer kärt blir det. Nu står inte bara vår lilla stuga där utan nu finns även kokhus, hönshus och det nybyggda bordet utanför kokhuset. Det håller på att bli ett hem, vårt första riktiga hem.

Medan jag sitter här vid nybordet så är Mathias på jobbet, han har nämligen fått heltidsjobb ända fram till hösten, fem dagar i veckan. Det är absolut jättebra med tanke på att vi behöver pengarna men det känns mycket. Därför kommer det bli mycket kvällsarbete i sommar om vi ska komma någon vart med alla projekt, stackars Mathias.

Så han stretar på där och jag har påbörjat, ännu ett, projekt. Vi fick ett växthus av käraste Tommy och Susanne och jag håller på att förbereda för flytten hit. Först och främst hade någon samlat en smärre majbrasa, för x-antal år sedan, på platsen i fråga. Det tog väl en dag att få alla kvistar, ris och stockar bortburna och nu gräver jag bort gräslagret så vi kan gräva ner lecablock som det ska stå på, det känns jätte roligt! Hönan Doris har varit med och hjälpt mig gräva hela dagen, där jag har satt spaden där har hon också krafsat.

I hönshuset ska vi göra lite ändringar och ge bort tre hönor samt en av de fyra tupparna. En vän har bestämt sig för att skaffa höns så det känns bra att veta att de får komma till ett superbt nytt hem! Det är också bra att vi blir av med en tupp för i nuläget så är de för många, denna som ska flytta är längst ner i rang och mår nog inte jättebra i dagsläget. Så Dexter, Beda och två av våra svarta sötnosar ska flytta till helgen. Dessutom får vi ju snart tillskott i form av nio små kycklingar som Brynhilde har ruvat fram.

Så med detta inlägg så ska jag börja en ny era på bloggen, den kontinuerliga sorten!

Må gott!

Bloggen har stått still ett tag nu, vi har jobbat pengajobb nu när skidsäsongen är i full gång. Husbygget har också stått still, men vi har börjat med att renovera de fönster som satt i huset när vi köpte det, plastfärgen ska bort och ersättas med fantastisk linoljefärg. Gulockra, vitt och kimröksgrå är färgerna vi ska använda. Mysak och Malva mår bra och Frasse busar på som vanligt. Kycklingarna har växt upp och blivit ståtliga hönor och tuppar. Alla har överlevt vintern i hönshuset vi byggde, trots att det var minus 30 grader ett bra tag i januari. Det enda problemet när det var som kallast var att tupparna fick frostskador på sina kammar. Hönorna började ge oss ägg för nån vecka sedan så nu får vi mellan tre och sex ägg om dagen, fast det är många minusgrader på nätterna ännu. Nästa dilemma vi står inför är vilka av tupparna som ska bort, det är svårt att se vem som har bättre egenskaper än de andra.

Annars har det inte varit mycket till vinter. Skidorna kom fram först i mitten av januari nån gång, men det är fortfarande inge vidare skidföre. Vi har ändå skidat med Mysak och Malva en del. Mysak drar inte så mycket längre, bara de första hundra metrarna, sen springer han nog glatt med men draglinan är slak. Malva däremot är riktigt duktig.