Äntligen har vi fått en heldag med sol och ledighet, hur mycket ledigt man nu har med en gård och tusen projekt. Mathias har pysslat på med huset och cyklat med hundarna och jag har lånat ner pappas elverk och dammsugit huset och sedan knäskurat med såpa, fixat med kaninburen och börjat bära in ved inför vintern. Imorgon börjar jag min tredje jobbperiod, med fem dagar i rad och fjorton timmar om dagen, gruvar in mig rejält som vanligt, men det brukar ju gå bra bara man börjar. Jag tänkte försöka utnyttja någon timme mitt på dagen till att kanske börja träna, ut och springa en sväng. Jag jobbar ändå eftersom jag har telefonväxeln på mig, men en stund i luften är nog bra.

På fredag få vi besök av Mathias bröder, det ska bli roligt att se dem igen! Förhoppningsvis är de sugna på att jobba lite, jag har en del de kan få hugga tag i!

Ofta när jag går på dass blir jag irriterad på mig själv för att jag glömmer mobilen, "nu skulle jag ju kunna kolla de där mailen.." eller vad det nu kan vara. Men så sitter en där, med dassdörren öppen, solen lyser, det lilla landet på backen utanför dasset är fullt av blåklint som vajar av och an i den varma kvällsbrisen och svalorna sveper runt huset på snabba vingar. Då är jag ganska glad att jag glömde, så att jag får uppleva detta här och nu,  i alla fall en liten stund.

Blåklinten har äntligen börjat blomma, tyvärr verkar det som om ringblomman har blivit lite kvävd av blåklinten. Inte alls smart av mig att blanda dem hejvilt, men tänkte att det skulle bli fint. Nästa år ska ringblomman få ett eget land, jag måste ju få så pass mycket att jag kan göra lite ringbloms-olja, i år blir det nog väldigt lite olja tyvärr. Jag har plockat kamomill blommorna och ska även göra en kamomill-olja, men det är lite samma där, hönsen har ätit/trampat ner en del och sen har den växt dåligt. Jag verkar haft ett dåligt växtår när det kommer till örter och ätbara växter. Blåklinten och prydnadsblommorna växer som attan men inget annat, morötterna, dillen, salladen och persiljan har det som inte blivit nåt av heller, trist! Jag måste fixa ett riktigt trädgårdsland med rejält staket så inga andra djur än jag själv kan ta mig in.

Kycklingarna växer och blir stora, nu är det bara Agdas lilla ensamma kyckling som går med mamma fortfarande. Blenda övergav sina för dryga två veckor sedan och sover nu på pinnen med de andra vuxna, barnen ligger kvar i lådan än så länge eller sitter längst ner på pinnen närmst golvet. Jag längtar lite tills småbarnsveckorna är över så man får se hur de ska se ut och hur många som blir tuppar/höns. Av ungdomarna så tror jag att i allafall fem stycken blir höns och minst tre är tuppar, en är det fortfarande lite osäkert med. De fem yngre kan man inte alls se ännu vad de ska vara för något, den som lever får se.

Vädret är väldigt omväxlande, i ena stunden tryckande hetta och sol, i andra så regnar eller åskar det. Vi har ännu inte fått tillräckligt med hö och jag undrar när vi ska få en tre fina dagar i rad så vi ska hinna få upp en hässja, någon som är vädergud? Nu när vi dragit på oss två kaniner, och i september kommer få två till, så måste vi helt enkelt få till mer mat åt dom. Häromdagen låg jag på golvet hos mamma och pappa och hade ångest över allt som ska göras, och det känns som att när jag har många projekt så blir inget klart. Virrpanna!

Veckan som var tillbringade jag på en annan fäbod än vår egen, Karl Tövåsens fäbod vid Vikarbyn i Dalarna. Jag är väldigt intresserad av livet på fäboden, djuren och mathantverket och har tidigare somrar tillbringa en vecka på en fäbod i Oviksfjällen. En dag satt jag och läste en artikel om en fäbod som kämpade mot skatteverket om att slippa ha digitalt kassasystem och då tänkte jag att jag skulle höra efter om de tog emot "hjälparbetare". Först fick jag svaret att det var fullt, men några veckor senare så hade de fått ett avhopp och jag var välkommen. Så denna vecka har jag mjölkat kor, serverat hundratals turister, kokat messmör, gjort smör och pysslat omkring med diverse göromål. Lärorikt men jobbigt. Efter första dagen hade jag världens hemlängtan en stund och ville hem till mina egna höns och kaniner och utveckla min egen gård, men sen rullade det på och man kom in i lunket. Mathias kom dit till lördagen och sov över en natt och var med hela söndagen innan vi for hem. Då var jag helt slut i kroppen och idag fick jag feber och har legat och sovit mest hela dagen.

Jag tror att jag blev sjuk för att det var jobbigt men också för att vi åt så mycket mjölmat, vilket jag inte är van vid längre. Jag tror definitivt att mjölet är en av de största bovarna till att vi alla är så sjuka idag.

Jag skulle gärna ha egna kor för att kunna göra alla dessa fina mathantverk själv. Just nu lutar det åt att först skaffa jämtgetter, fattigmanskor, men vi får väl se hur det blir.

Vi har länge tänkt att vi ska skaffa kaniner till gården då de är bra självhushållningsdjur, har en t.ex. två honor och en hane så kan en äta en kanin i veckan, krasst sett. Jag har en högstadieklasskamrat inte långt härifrån som nu säljer Gotlandskaniner (GK) med genbanksintyg. Det är perfekt eftersom vi tänker försöka ha så mycket lantraser som möjligt på vår gård. Det enda som är minus med detta är att en måste betala medlemskap till en hög olika föreningar för att få vara med. Nu är vi till exempel med i Svenska lanthönsklubben och måste gå med i Föreningen gotlandskaninen, alla lantraser har en egen förening. GK är en av de två svenska raser som utvecklats ur den svenska lantraskaninen. Den andra är Mellerudskanin. Först var jag inne på att skaffa mellerudare men efter lite efterforskningar så verkar det som om GK klarar kylan bättre än mellerud, vilket känns som ett krav för oss. GK blir som vuxen mellan tre och fyra kg tung. Igår hämtade vi mina gamla burar och dem har jag nu skurat av eftersom Mathias hämtar kaninerna efter jobbet idag, spännande.

Våra kycklingar växer och häromdagen fick Agda sin kyckling, hon låg ju på två ägg men det ena blev ingenting. Förra året var hon en supermamma men det första dygnet kändes väldigt oroligt. Hon trampade på den lilla flera gånger och åt upp all mat jag försökte ge hennes kyckling, jag var fly förbannad. Mot eftermiddagen igår verkade det lugnare och nu visar hon faktiskt vart det finns mat, även om hon äter upp större delen själv. Jag håller alla tummar och tår för att ungen ska överleva.

Detta innebär att vi har Blenda med sina 1.5 veckors kycklingar samt Agda med sin nya boendes i lådor på golvet i hönshuset, plus nio ungdomar som ännu inte är vuxna nog att sitta med de de andra på pinnarna om nätterna. En hel massa folk på golvet. Nästa gång vi ska ha kycklingar så måste vi ha byggt en särskild bur så att mamma och barn får äta i fred. Nu blir det ofta så att de andra vuxna/halv vuxna jagar bort småttingarna och äter deras mat. Vi ska inte heller ha flera kullar samtidigt, det blir för rörigt. Det funkade OK med Brynhildes och Blendas kullar eftersom Brynhildes hann växa upp så pass mycket innan Blenda fick sina, dvs de behövde inte längre ha en låda att sova i utan började sova på en lägre pinne. Men att ha två småbarnsmammor samtidigt känns lite drygt.

Tyvärr känns det inte som att man har samma kontakt med Blendas kycklingar som vi hade med Brynhildes. De vill inte alls äta ur handen eller komma fram som de andra gjorde, jag vet inte vad jag har gjort annolunda.

Löneslaveri, nåt de allra flesta verkar klaga på men som nästan ingen i dagens läge kan vara utan. Kan en vara självförsörjande och inte är intresserad av prylar så klarar en sig långt, men det är fortfarande avgifter och annat som måste betalas vare sig en vill det eller inte. Tanken hos oss har väl alltid varit att vi ska bli, så mycket som möjligt, självförsörjande. Tyvärr har vi hobbies som kräver pengar och vi har inte tillgång till allt material som behövs till husbyggnationen, mat till djuren osv. 

På fredag börjar jag jobba så smått igen, har arbetat strödagar men har i stort sett varit ledig nu under två månader. Inte så synd om mig kan en tycka, men en vänjer sig snabbt vid att inte behöva åka iväg och sälja sin tid. Jag har kommit in i en lunk hemma på gården, pysslar med hönsen, skrotar omkring och läser min bok. Ju närmare startdatumet jag kommer desto fler saker kommer jag på att jag borde ha gjort när jag var ledig, jag är tyvärr inte alltid effektiviteten själv när jag går omkring här hemma.

De kommande två månaderna jobbar jag fem dagar, 14 timmar om dagen, och är därefter ledig i tio dagar. Däremellan arbetar jag strödagar på ett annat ställe. Redan två veckor innan har jag börjat må illa. Som jag sa till min arbetskamrat, det gror en ångest-blomma i min trädgård av fred.

I morgon får vi tillskott till våran familj, två gotlandskaniner som är 8 veckor gamla. Vi har burar sen jag var liten som vi kan använda tillfälligt men det behövs byggas nya och fler.

Vi på Talasbuan önskar er alla en fin midsommar!

..och vi påtar på, vi småpysslar på gården och kycklingarna växer. Jag har fixat med hängrännor till kokhuset så att det inte ska droppa ner i vårt "kylskåp". Först har Mathias sågat ur med motorsåg , sen har jag skålat ur rännan med tjäklan och tjärat in den så att den ska hålla längre. Den andra rännan har jag nyss börjat på.

Frasse smyger och kryper på de större kycklingarna som nu är helt på egen hand. Han gör små utfall ibland men jag tror han förstår någonstans att kycklingarna är off limits, på samma sätt som han vet att han inte får vara på bordet och bänkarna. Jag hade hoppats att tupparna skulle känna lite ansvar och passa på de små lite bättre, men vad jag har sett så är dom helt på egen hand.

Den nyaste kullen är nu fem dagar gamla och man ser redan skillnad från de första dygnen, nu har dom vågat sig ut i stora världen under mammas översyn. Idag hörde jag en av dem skrika så förtvivlat att jag kastade ifrån mig vad jag hade för händerna och sprang. På håll ser jag att en liten gul ligger i en konstig ställning bland riset och tror genast att den har blivit ihjältrampad av en höna eller tupp. När jag kommer närmare ser jag att den har fastnat med foten i en klyka på ett lingonris och kan inte komma loss. Glatt skuttade den iväg när jag lyft bort hen ur lingonfällan. När en har fastnat i ett lingonris och skriker för sitt liv, då vet en att en är liten.

Här är resultatet av Nässlorna, Mjölkörten och Älgörten, vackert va?!

I söndags åkte jag och Mathias till Orsa hembygdsgård för att vara med på en fäbodkonferens. Jag fick nys om det via naturskyddsföreningen och tänkte det kunde bli intressant eftersom jag alltid varit fascinerad av fäbodkulturen. Så vid 6.30 for vi hemifrån och kom fram vid 9.30 då det började med lite fika. Dagen spann på med information om stöd till fäbodbrukare och biologer och botaniker berättade om vikten av hamling, slåtter och bete för många växter och insekter som nu är hotade på grund av det igenväxande landskapet. Detta tycker jag är enormt intressant och jag blir genast sugen att börja restaurera de ängar som finns kring mammas och pappas gård. Tänk vilket växt och djurliv man kan få till om man gör på rätt sätt, skärande egg måste användas så en får fina snitt och sen måste en räfsa bort allt så att marken blir "avmagrad", till slut kanske man kan få tillbaka till exempel Brunkullan, Jämtlands blomma, en orkidé som kräver slåtter för att kunna leva. Har man bara en trädgård skulle en kunna avgränsa en bit av den och slå med t.ex. lie eller slåtterbalk, efter några år kommer det att bli en riktig äng med massa olika blommor, fjärilar och insekter.

Efter konferensen for vi ut till en fäbod utanför Orsa på studiebesök. Det blir verkligen ett sånt speciellt landskap där djuren har betat i skogen, lummiga skogar med gräs istället för ris, detta beror på att kreaturen betar bort blåbär- och lingonris så gräset tar över.

Nu är jag superpeppad på att gå kurs i lieslåtter, skaffa getter, får och fjällnära kor och släppa ut dem i skogen.